Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter Gadolins (liki uppbars den vetenskapliga forskningen inom kemin förtjenstfullt af Pehr
Adolf von Bonsdorff (1791 1839). Såsom elev af Berzelius hade Bonsdorff tillfälle att blicka
in i sin store lärares reformatoriska arbete; han medförde för dessa studier en öfvad förmåga att
väcka intresse för kemiska undersökningar. Själf har han publicerat en mängd arbeten. Såsom
ett af de betydelsefullaste bland dessa kan anses hans 1828—30 utgifna Bidrag till af görande
af frågan, om chlor, jod m. fl. metalloider äro syra- eller bas-bildande kroppar.
Äfven Adolf Edvard Arppe (f. 1818) har haft förmånen att utbilda sig under ledning af
Berzelius, hvilken torde ansett Arppe såsom en af sina främsta lärjungar. Genom Arppe infördes
den organiska kemins studium vid vårt universitet. Talrika undersökningar på detta gebit — om
pyrotartarsyran, om vinsyran, om fettsyran m. fl. — äro af honom offentliggjorda. Ej mindre
talrika äro hans publicerade analyser af mineralier. Arppes verksamhet vid universitetet afbröts
tidigare, än från vetenskapens synpunkt önskvärdt varit, genom hans öfvergång till administrativa
värf. — Hans efterträdare i kemie professuren, J. J. Chydenius (1836—1890), ådagalade både i
forskning och i undervisning en framstående
begåf-ning, men svår sjuklighet bröt i förtid hans kraft.
Hans arbeten om thorjorden ega bestående värde.
Genom åtskilliga litterära uppsatser har han
intresserat äfven en större allmänhet för
naturvetenskapliga frågor. — För närvarande representeras den
kemiska vetenskapen hos oss förnämligast af
professor Edv. Hjelt, hvars offentliggjorda
undersökningar isynnerhet behandla spörsmål inom den
organiska kemin, jämte det han inlagt förtjenst såsom
läroboksförfattare, samt friherre Aug. af Schultén,
som egnat sin forskning företrädesvis åt den
oorganiska kemin.
För mineralogin och geologin inrättades först
1852 en särskild professur vid universitetet.
Därförinnan voro dessa vetenskapsgrenar hänförda till
kemins läroområde. Men det embetsverk, som var
betrodt med vården om bergsväsendets och
järnindustrins intressen och h vilket år 1821 erhöll en
fullständigare organisation, främjade äfven
vetenskapliga uppgifter. Nils Gustaf Nordenskiöld
(1791 -1866) hade redan tidigt omfattat
mineralogins studium. Sedan han en tid arbetat i Sverige, äfven på Berzelii världsberömda
laboratorium, och efter hemkomsten, tack vare generalguvernören grefve Steinheils intresse för mineralogin,
fått tillfälle att påbörja utförandet af geognostiska undersökningar i Finland, blef Nordenskiöld
1823 öfverintendent vid bergsstaten i landet. Rikliga statsanslag beviljades honom för studieresor
i främmande länder. Han utgaf 1827 Försök till framställning af kemiska mineralsystemet,
ett arbete, som af samtiden blef högt uppskattadt. Nordenskiölds forskareflit varade till hans
lefnads kväll. Därom vittna de rika mineralsamlingar, som han från sina äfven till Sibirien
utsträckta resor hemfört och ordnat, äfvensom de många afhandlingar, i hvilka han offentliggjort
sina vetenskapliga undersökningar. Hans sista betydelsefulla arbete var ett förslag till organisation
af landets geologiska undersökning.
Hans son Adolf Erik Nordenskiöld (f. 1832) gjorde sina studier hufvudsakligen vid
Helsingfors universitet. Hans sällsynta begåfning tilldrog sig tidigt uppmärksamhet. Redan hans första
vetenskapliga publikationer buro en prägel af själf ständighet och tankeskärpa, som innefattade rika
Nils Gustaf Nordenskiöld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
