- Project Runeberg -  Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer /
249

(1893) [MARC] With: Leo Mechelin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

löften för framtiden. Man emotsåg, att vår högskola snart skulle i honom erhålla sin förste
speciele lärare i geologi oeh mineralogi. Men ett tal, som Nordenskiöld hallit vid en akademisk
fest, hade till påföljd, att han 1857 nödgades öfverflytta till Sverige, hvarest han snart kallades
till professor vid Vetenskapsakademin. Den saknad man i Finland måste känna däröfver, att
Nordenskiölds verksamhet utöfvats utanför hans fosterlands gränser, hör ej hindra oss att med
tillfredsställelse erkänna det stora tillmötesgående, hvarmed hans nya hemland stält till hans
förfogande de betydliga hjälpmedel af olika slag, som behöfdes för fullföljandet af Nordenskiölds
vetenskapliga arbeten och omfattande forskningsplaner. Hvad denne vår frejdade landsman med
banbrytande kraft verkat och åstadkommit, är en vinning för vetenskapen i alla länder.

Nära jämnårig med Nordenskiöld var den såsom general vid ryska artilleriet aflidne Axel
Gadolin (1828—1892), äfven han af sin hufvudsakliga verksamhet upptagen utom Finland, men
som dock därjämte gjort betydande inlägg i vårt lands vetenskapliga arbete genom de värderika
afhandlingar han publicerat i Finska Vetenskaps-Societetens akter. Hans undersökningar röra sig
på mineralogins, särskildt kristallografins, samt äfven på fysikens område. Sina rikhaltiga
vetenskapliga samlingar har han genom testamente öfverlåtit
till vårt universitet. — Professor F. J. Wiik (f. 1839)
har i flere skrifter meddelat sina iakttagelser rörande
Finlands geologi, men äfven åt mineralogin har han egnat
ett omsorgsfullt arbete i sin mineralkarakteristik; senast
har Wiik tagit ihop med systematikens uppgifter genom
arbetet Försök till en på atomvigten grundad
gruppering af de kemiska elementen.

Selim Lemström.

II. Den naturalhistoriska forskningen har i
Finland, liksom i andra länder, begynt med den inhemska
faunan och floran. Redan på 1600-talet togos ansatser
i denna riktning vid universitetet i Abo, men först när
Linnés ordnande snille gjort det möjligt för forskaren
att finna sig till rätta bland den vexlande mångfalden
af olika djur- och växtformer, tog naturhistoriens
studium fart hos oss, liksom annorstädes. De dithörande
vetenskaperna omfattades under senare hälften af
1700-talet i vårt land, liksom i moderlandet, med ett intresse, som väl aldrig tillförene kommit någon
vetenskap till del. Det var icke blott en modesak att samla växter och insekter, emedan den
store Linné och hans lärjungar i alla världsdelar gjorde detta; man kände det som en pligt mot
fosterlandet att utreda dess naturalster och uppdaga dessas användning, och under inflytande af
tidehvarfvets praktiska riktning hoppades forskarne på ett betydelsefullt tillgodogörande af dittills
förbisedda inhemska naturföremål och på en lycklig acklimatisering af främmande länders alster.

Ledare för dessa studier var P. Kalm (1716—1779), en af Linnés mest framstående
lärjungar, känd genom sina resor i Nordamerika och författare till en mängd vetenskapliga arbeten.
Jämte honom verkade vid högskolan P. A. Gadd (1727- 1797) i samma riktning. Deras
vetenskapliga arbeten, öfverensstämmande med tidens allmänna riktning, beaktades och värderades äfven
i utlandet, och deras nit för höjandet af åkerbruk, ängsskötsel, trädgårdsodling och andra näringar
lofvade landet nytt välstånd. Mot slutet af förra seklet minskades emellertid intresset för dylika
forskningar. Dels hade erfarenheten afkylt de tidigare förväntningar man gjort sig om
acklimatisering af främmande växter och djur; förhoppningen att kunna odla mullbärsträd och silkesmaskar
i norden hade man uppgifvit, och många andra i samma stil. Dels förmådde de nya ledarne icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:47:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finland19/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free