Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samuel Crusell (1810—1858), docent i medicinsk fysik. Tidigare, än någon annan, riktade han
sin tanke på galvanismens användande såsom läkemedel. Redan 1838 framlade han de första
resultaten af sina studier i detta afseende. Sedermera pröfvade han och använde praktiskt
gentemot en hel mängd lokala åkommor såväl galvanismens kemiska (elektrolytiska) som dess kaustiska
verkningar samt utgaf härom flera afhandlingar både i eget land och i Ryssland, där hans försök
vunno ej ringa uppmärksamhet. Crusell kan anses såsom den verkliga grundlägga ren af
galvano-terapeutiken på nämnda områden, ehuru han ej förmådde göra sina idéer gällande i vidare kretsar.
Utländske forskare utvecklade sedan vidare hans ofullgångna tankar och förslag samt gåfvo dem
en fullt praktisk användning. Inom eget land tillgodogjorde isynnerhet Willebrand Crusells
forskningar; han utgaf 1846 en afhandling »om galvanismen såsom läkemedel».
Till den utveckling vår medicinska vetenskap hunnit i slutet af 1850-talet måste ett nytt
element tillkomma, för att den skulle kunna kallas i full mening modern. Det var icke nog med
att vår läkarekonst tillgodogjorde sig den europeiska forskningens resultat. Det gälde att äfven
hos oss införa själfva denna forskning med alla dess talrika tekniska hjälpmedel och i alla dess
olika specialriktningar, sådan den gestaltat sig i Europas
kulturcentra. Denna uppgift blef förbehållen 1860- och 70-talens män.
Men den nödiga förutsättningen för dess lösning var en
tidsenlig förstärkning af de medicinska lärarekrafterna och
högskolans förseende med nya institutioner. 1852 hade en
ordinarie lärostol i farmakologi och farmaci samt medicinsk kemi
blifvit inrättad; 1857 tillkommo dylika lärostolar i
barnförlossningskonst jämte barnsjukdomarnas klinik äfvensom i patologisk
anatomi och statsmedicin. 1871 och 1874 inrättades en extra
ordinarie profession i ögonläkekonst samt i syfilidologi och
derma-tologi. Efter hand uppstodo fysiologisk-kemiska, fysiologiska och
patologisk-anatomiska institutioner.
Bland detta tidskiftes banbrytare bör i främsta rummet nämnas
den energiske, klarsynte Jakob August Estlander (1831—1881),
innehafvare af lärostolen i kirurgi sedan 1860. Under hans
kraftfulla ledning uppblomstrade kirurgin vid vår högskola till
en ståndpunkt, jämförlig med den densamma intog vid Europas
mera betydande kliniker. Genom en serie själfständiga
iakttagelser och idéer gjorde han vår kirurgiska vetenskap bekant äfven i utlandet. Estlanders arbeten
om chorioiditis efter febris recurrens, om brand i nedre extremiteterna efter fläcktyfus, om svulster
i öfverkäken och i bröstkörteln äro offentliggjorda dels i inhemska, dels i tyska och franska
tidskrifter. Hans sinnrika, 1872 publicerade metod att ersätta defekter i ena läppen med en del af
den andra är af vetenskapen accepterad. Men framför allt har hans 1879 publicerade metod att
bringa kroniska vargörningar i lungsäcken till läkning genom utskärning (resektion) af
refbens-stycken, hvarigenom bröstväggen kan insjunka mot varhålans botten, vunnit allmänt erkännande
samt tillämpas numera öfverallt under namnet »Estlanders metod». Liksom alla tidehvarfvets
kirurger, intresserade sig Estlander varmt för sträfvandet att utrota sårinfektionssjukdomarna, som
föranledde en hög mortalitet bland sårade och opererade; han gjorde egna försök i detta afseende,
utan att desamma dock ledde till åsyftadt resultat.
Då ögonsjukdomarna 1872 afskildes från kirurgin, blef Frans Josef y. Becker (1823 1891),
hvilken tidigare innehaft professionen i farmakologi och farmaci, en samvetsgrann vårdare af detta
ämne och den nybildade ögonkliniken. Bland hans arbeten må nämnas Om kolhydraternas
förändringar inom den lefvande organismen samt undersökningar öfver linsens byggnad hos menniskor
och däggdjur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
