Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
når här sin högsta grad af fullkomning. I hvardera ingår ett folkeligt element, i hvardera äro
en fast sed, en vördad ordning, enkla, orubbade tänkesätt rådande; inga dagens tvistefrågor uppröra
sinnena. I »Hanna», ett sommarstycke af skäraste stämning, är det kärleken, som medför den
lätta oro och spänning idyllen behöfver, och det är vänskapen, som löser dem. Kärleken, sådan
Runeberg låter den framträda i Hanna, är en mild låga, hvilken kan ögonblickligt uppflamma,
men likväl brinna lifvet igenom, om blott de yttre förutsättningarna finnas. Skämtsamheten, där
den lyser fram i denna tjusningsfulla dikt, är icke den naturfriska humorn i Elgskyttarne, utan
ett fint löje, blandadt i den nordiska midsommarkvällens lätt vemodiga stämning. I »Julkvällen»
åter, ett oändligt varmt vinterstycke, blandar sig skämtet med ett djupare allvar, och oron är här
till och med större, än idyllen gärna ville tåla vid. Till herrgården, där den gamle majoren och
hans familj bereda sig för helgdagskvällen, har kommit underrättelse om att den trupp, där
Elgskytttarne, efter en tafla af R. V. Ekman.
kaptenen, den äldre dotterns make, tjenar, borta i turkiska kriget lidit svåra förluster. Utan att
känna något om den saknades öde, hängifva sig den unga makan och hennes mor, majorskan, åt
en sorg, som förtryter den gamle krigarn, gör honom vresig och hård. Vid dessa misshälligheter
har den sextonåriga fröken Augusta, husets yngre dotter, rikligt tillfälle att utveckla sin naturs
oändliga älskvärdhet: med en sång från gamla tider blidkar hon fadren, för systern har hon diktat
en täck romans, som för en stund åtminstone sprider leende öfver hennes förgråtna drag, och i
folkets stuga, där Pistol, soldaten från skogstorpet, majorens gamle vapenbroder, skrämmer bort
julfröjden med grymma krigshistorier, får hon gubben att anslå en annan ton och förtälja en
tröstrik händelse från sista kriget. Medan Augusta sålunda sköter sitt värf i drängstugan, anländer
kaptenen; sårad, men icke farligt, har han fått återvända till hemlandet, och nu löser sig allt i
harmoni, dock med ett slutackord af den mest manliga och upphöjda ton. För Pistol, hvars son,
hans enda ålderdoms stöd och tröst, har följt kaptenen och blifvit på valplatsen, förestår en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
