Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
suckar det sa. tungt uti skogen?», är han, med sin utomordentligt rörliga och receptiva formförmåga,
snar att använda den. Tidigt hade han likväl funnit sin egen lyriska styl; så tidigt, som före
midten af 40-talet, i »Lärkröster», i »O låt mig lefva en liten tid», finner man hans sångmö i
full besittning af denna oändligt smidiga, af de mest välljudande musikaliska ord, de färgrikaste
uttryck, de ömmaste toner hopväfda drägt, som så förträffligt egnade sig för hans milda, lätt
vemodiga andes rörelser. I jämförelse med denna mjuka, yppiga form förefaller Runebergs lyrik
nästan sträf och kylig; Topelius utvecklar stämningen rikare och lifligare, men eger icke Runebergs
idéhalt, utan där han går utöfver stämningsmåleriet, är det en berättelse, en lifsbild och i senare
tider reflexionen han tillgriper.
Huru ocli på hvilka ämnen han skulle företrädesvis använda denna sin tjusande form, visade
sig snart. Lika litet, som hos Franzén, kunde lidelsen ega någon rätt jordmån i Topelii milda
natur; de få lidelsefulla stycken man finner bland Ljungblommorna tyckas snarare vuxna i
Almqvists rosengård, än på skaldens egen grund.
Äfven erotiska motiv af personlig art har han
icke många, hans kärlek är knapt mer än en
suck af längtan, ett begär att offra allt, och
omfattar, liksom hos Franzén, icke så mycket
en viss kvinna, som ej fastmer kvinnan i
allmänhet. Den flydda, svikna kärleken har han
visserligen också sjungit om, men blott som milda,
vemodiga minnen. En mästare är han i att tolka
kvinnans väsen, den unga moderns rörelser af
stilla glädje och hopp, men isynnerhet den unga
flickans skäraste stämningar, hvarför han ock
dedicerat första samlingen af »ödemarkens bleka, röda,
daggbestänkta, friska ljung i sommarblomma» åt
Finlands flickor och till gengärd alltid haft sitt
trofastaste stöd på det hållet. Kvinliglieten är
öfver hufvud för hans sångmö lika utmärkande,
som manlighet var utmärkande för Runebergs
skaplynne; den röjer sig i känslans renhet, finhet
och fromhet, såväl som i diktionens yppiga
mjukhet och i den försakelsens och själfuppoffringens
ande, som är rådande i all hans diktning. Hvad
är hans berömda »studentsång» annat än en
utgjutelse af den mest själflösa kärlek, med
vetandet och fosterlandet som föremål, och slutsumman i »Ynglingens drömmar» är icke någon
annan.
Vägledd af Cygnaei och Runebergs patriotism, närd af folksången och historiska studier,
upptog äfven Topelius tidigt fosterlandet såsom ett af sångens yppersta föremål: han besjunger
dess namn, dess öde, dess minnen, dess ädlaste söner, alltefter som de bortgingo ur tiden, men
äfven praktiska verk till fosterlandets bästa, såsom »Saima kanal»; och upptar han någongång
fjärran liggande ämnen, såsom »Napoleons grafvård», sker det för att låta Finland tankfullt
nedlägga ett stycke ur sin granitbarm på dens stoft, som i Tilsiterfreden dekreterade Finlands förening
med Ryssland. Ty liksom Cygnaeus stälde sig äfven Topelius, huru varmt han än älskade det
förflutna, afgjordt på det nyas grund, anseende 1809 som en akt af försynen till det finska folkets
underbara utvecklande, dock med den åtskilnaden, att Topelius aldrig vändt sig polemiskt mot den
forna ledningen af landets öden.
Zacharias Topelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
