- Project Runeberg -  Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer /
291

(1893) [MARC] With: Leo Mechelin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emellertid verkade denna lifaktighet på ungdomen i Åbo gymnasium, där en lust för vittra
öfningar och förmågan att korrekt behandla det bundna språket fortlefde till in på sjuttiotalet. En
vacker idealistisk syftning, i hvilken Aurastadens minnen gärna ingå, tyckes utmärkande för dikten
vid denna härd. Tvenne ur dessa förhållanden framgångne diktare må ännu nämnas såsom
tillhörande detta skede. Karl Robert Malmström (f. 1830), som utgaf 1856 ett häfte »Dikter»,
hvilket 1879 utkom fördubbladt till volymen, behandlar lyrikens gamla ämnen med fint poetiskt
gehör, utan att imitera någon af de äldre skaldebröderna, men dock utan större originalitet eller
lif-ligare inspiration. Hans ingifvelse tar ofta en religiös vändning, såsom ock hans lefnadskall blef det
presterliga. Öfver hufvud äro hans diktalster utmärkta genom ett vekt behag, men de lemna blott
matta och bleka intryck. I sitt historiska skådespel »Erik Fleming» (1867) visar han sig alltför
lyrisk, så i handlingen som i karaktersteckningen. En djupare halt röjde Josef Julius Wecksell
(f. 1838), hvilken redan som gymnasist tillvunnit sig ett namn utom kamratkretsen och som
student hade en samling valda ungdomsdikter färdig redan 1860. Mest befann han sig här på
den gamla grunden, någon gång påminner han om Franzén, oftare om Topelius, som man finner
af de vågade metaforerna med abstrakt begagnade naturföremål, men lyssnar man uppmärksammare,
förnimmer man förebuden till en lidelse, större än hos någon af våra diktare sedan Stenbäcks tid;
och i många af ungdomsdikterna, där kärleken är nog så himmelsblå, vänskapen så trofast, naturen
så huld och leende, märkes, huru en gryende skepsis kommer sångmön att
kasta på nacken, hennes läpp att kröka sig, och en bitterhet smyger sig
in i dikten, än mot världen, än mot honom själf, hvilket allt varit dittills
sällsynt i vår diktning. Och med fruktansvärd hast utvecklar sig tviflet
till en brustenhet, en byronism, tills den tjugufyraårige diktaren känner sig
som ett midnattens barn vid randen af det vansinne, i hvilket hans förnuft
också slocknade. Dessförinnan hann han dock fullborda det historiska
sorgespel, »Daniel Hjort», som blef hans korta skaldelefnads storverk. I
hjälten, en af de dunkla figurerna från Klas Flemings tider, har lian
förkroppsligat sitt eget grubbel öfver lifvets gåta tillsammans med folkets hat
mot de förtryckande herrarne. Han har riktigt inträngt i tidens väsen och
därifrån dragit motiv såväl för karaktererna som för handlingens förlopp. Josef Julius Wecksell.
Följdriktigheten i deras utvecklande, i förening med den själfulla aktualiteten

i dialogen, gör detta stycke till ett af de bästa historiska skådespel i den svenska litteraturen
öfver hufvud, äfven om den frambrytande lyrismen, hvilken föga minskar styckets spelbarhet, röjer
författarens ungdom. När det första gången uppfördes på teatern i Helsingfors, hösten 1862,
hade sinnesrubbningen hos författaren redan begynt, och ju evidentare sorgespelets förtjenst syntes,
dess bittrare kändes den förlust vitterheten gjort, när det befanns, att hans själssjukdom var obotlig.
För skaldens vänner återstod blott att i nya editioner (1868, 1876, 1891) samla tonerna från
denna så sorgligt söndersprungna lyra.

Tiden efter 1863. Vid denna tidpunkt hände icke blott, att den yngste, mest lofvande
diktarens skaldebana slöts för alltid, utan ock att den gamle, ännu så kraftfulle mästaren, i det han
med Kan ej! och Kungarne på Salamis tycktes öppna en ny period i sitt skaldelif, bröts ned på
sitt långvariga sjukläger. Flere af de andre diktarne hade vid denna tid äfvenledes afträdt från
parnassen, och några skalder af högre rang syntes icke begynna stigningen. Förhållandet är
anmärkningsvärdt, men beror ej blott på den tillfälliga uppkomsten af snillen.

Arbetet på stats- och samhällsskickets förbättrande, som efter det långa stilleståndet vidtog
med landtdagen 1863, kunde ej vara utan inverkan på litteraturen. De politiska och nationela
frågorna togo nationens intresse och intellektuela krafter i anspråk, medan litteraturen dittills haft
lejonparten af den allmänna uppmärksamheten. Bästa delen af nationens intelligens gick nu åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:47:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finland19/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free