Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I åskådlighet och kraft kan den finska episka sången således täfla med det yppersta, men i
jämförelse med Homeri sånger är dock skildringen af händelsernas förlopp icke sällan mager och
fattig på detaljer — något som naturligtvis ej hindrar, att Kalevala, såsom helt taget, ger en fullt
lika omständlig bild af det diktande folkets egenart och lif, som det grekiska eposet. Endast
med af seende å de handlande personernas karakterer har med rätta anmärkts, att den finska
sångmön ej blott täflar med, utan öfverträffar den grekiska. I detta hänseende är den homeriska
sången tämligen torftig, ty de flesta grekiska hjältar framstå mera som typer, med en enda
dominerande egenskap, medan de finska framträda nästan som bestämda individualiteter — så
mångsidig är teckningen.
Andra egenskaper hos dikten stå i närmaste samband med folkets nationalkarakter. Sången
dröjer sällan och alldeles kort vid skildringen af strid och blodiga dåd, under det man ofta möter
partier, hvilka äro genomträngda af den innerligaste känslostämning. Det lyriska och idylliska
har sålunda ett anmärkningsvärdt rum i Kalevala, så att hela episoder, såsom Ainocykeln och
bröllopssångerna, fått sin prägel däraf, på samma gång bland annat moderskärleken flerstädes
gifvits ett oförlikneligt skönt uttryck. Som exempel härpå citera vi det svar Kullervos moder
gifver sin son, då denne, tillbakastött af alla sina öfriga anhöriga, slutligen frågar henne, om hon
skall begråta honom, när ryktet sprider sig om hans död:
Ej en moders håg du anar,
Känner ej ett modershjärta!
Bittert skall jag dig begråta,
När jag hör, att död du blifvit,
Att du trädt ur folkets leder,
Undanryckts vår slägt för alltid;
Floder gråter jag i stugan,
Vågor uppå golfvets tiljor,
Gråter nedböjd uti skjulet,
Tyngd af sorg i boskapsstallet;
Snön jag gråta vill i glanskis,
Bringar markens is att smälta,
Gräs att skjuta fram ur jorden
Bäckar att bland gräset flöda.
När jag saknar mod att gråta,
Icke vågar bögljudt klaga,
Sörja uti menskors åsyn,
Gråter jag i badstun hemligt,
Gjuter ut min sorg på lafven,
Dränker tiljorna i tårar.
(S. 36: 135—154)
Öfver hufvud kan man säga, att hemmets värld är fullständigast och skönast skildrad i Kalevala.
Med största omständlighet sker detta i bröllopssångerna, där det öfverflödar af fina, naiva drag,
hvilka blotta hjärtat hos den unga bruden, som, full af vemod, skiljes från föräldrahemmet, hos
modern, som ser sina outtröttliga omsorgers och sin outsläckliga kärleks föremål draga en oviss
framtid till mötes, och hos anhöriga eller vänner, hvilka deltaga i händelsen och gifva erfarna
råd åt brud och brudgum.
Såsom nämndes, älskar ej den finska sången strid och blodsutgjutelse. Därmed sammanhänger
en omständighet, som utgör en af dess mest karakteristiska egendomligheter. De finska hjältarne
utöfva sina storverk oftare med sångens och ordets makt, än med svärdet. Enligt den urgamla
folkföreställningen liade den vise, d. ä. innehafvaren af ursprungsorden, makt öfver tingen. I denna
visdom är Väinämöinen starkast. Ofta nog afbrytes därför berättelsens gång af magiska sånger,
genom hvilka ett behöfligt ting skapas, ett hinder undanrödjes o. s. v. Dock bör erkännas, att
stor inkonsekvens härvid eger rum. Så se vi exempelvis en gång Väinämöinen med sin sång
hastigt och lustigt förflytta Ilmarinen till Pohjola, men själf har han kort förut nödgats mottaga
häst och släde af Louhi, för att kunna återvända till hemmet. Och vidare, hvad hade varit
naturligare, än att Väinämöinen med ordets makt skapat Sampo! I stället smides undertinget
af Ilmarinen med användande af vanliga verktyg. Denna magi, som är en lemning från ett äldre
kulturstadium, motverkar och upphäfver det heroiska. Dock gripa hjältarne vid behof äfven till
svärdet samt visa då både mod och djärfhet. De magiska sångerna ersätta emellertid på sitt sätt
gudarnes omedelbara ingripande i händelsernas gång i Homeri sånger, men det behöfver ej sägas,
huru svag i estetiskt hänseende denna ersättning är, jämförd med hellenernas gudavärld. En lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
