Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifter af populär art, sökte hos allmogeklassen väcka och tillfredsställa läslusten. Till
framgången af detta sträfvande bidrog icke litet en ur folkets djupa leder utgången, vida spridd
och snart af ett stort antal af landets mest begåfvade prester omfattad pietistisk rörelse. Dessa
prester, hvilka stodo i nära personligt förhållande till sina åhörare, lade sig vinn om att predika
och skrifva vårdad, ren finska. När sedan den religiösa väckelsen förlorat sin ursprungliga stränghet,
kvarblef hos massorna en andlig lifaktighet, som yttrade sig i ett mindre vanligt intresse för
läsning och allmänt vetande samt var, såsom nedanföre skall framgå, af stor betydelse för
litteraturens utveckling.
De nämnvärdaste företeelserna på den originala produktionens område tillhöra den lyriska
och dramatiska poesin. Med anslutning till föregående redogörelse för den äldre folkpoesin må
här nämnas, att denna tid en nyare folkdiktning blomstrade och tilldrog sig uppmärksamhet äfven
utom själfva folkets leder. Till formen är denna poesi öfver hufvud lik den äldre; men
innehållet och karakteren
äro helt olika. De
nyare folkskalderna,
bland hvilka Paavo
Korhonen (1775—
1840) är den
ryktbaraste, behandla med
förkärlek dagens
frågor, vare sig de äro
af lokalt eller
allmännare intresse. Om
någon civil eller
kyrklig tjensteman gjort
sig förtjent af pris
eller tadel, om någon
ovanligare händelse
inträffat, om gamla,
goda seder glömmas
eller en osed sprider
sig bland folket,
tje-nar det poeten till
motiv för hans icke
sällan improviserade
sång. Ämnet
behandlas än strängt allvarligt, än skämtsamt, men allra oftast med satirisk skärpa. Man ser således,
att den naiva folkdiktningens tid är förbi, att med de nya motiven en ny ton anslagits. I poetisk
skönhet förmår den nyare folklyriken icke täfla med den gamla; men såsom uttryck för hvad
som innerst rör sig hos folket är äfven den af största värde. Bland annat utgöra sånger om och
till Finska Litteratursällskapet, om finska språkets tillbakasatta ställning, m. fl. d. ett gensvar till
de röster inom de högre samhällsklasserna, hvilka börjat mana till arbete för en litteratur på
finska språket. Dels i afskrifter, dels från mun till mun spredos sångerna omkring bygderna.
Lönnrot själf utgaf en samling af Korhonens sånger (Korhosen runot, 1848), och senare har en
hel antologi utkommit, innehållande dikter af icke färre än aderton folkskalder af samma slag, af
hvilka den äldste är samme Korhonen och den yngste född 1835. Bland mera kända folkskalder
må ytterligare nämnas Lyytinen, Makkonen, Kymäläinen och Puhakka. Anmärkningsvärdt och
belysande för tidsförhållandena är, att denna folkdiktning, såvidt den är känd, framträder ungefär
Pentti Lvvtinen, efter en tafla af R. V. Ekman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
