Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samtidigt, som Judon utvecklar sin största produktivitet, och begynner aftaga, då med 1860-talets
ingång tidningar bli allt mera allmänna i bondehemmen.
Samtidigt med dessa folkskalder yppade sig mer eller mindre begåfvade författare, hvilka
klädde sina lyriska utgjutelser i moderna versmått; flere af dem hörde till det andliga ståndet. Med
få undantag nöjde sig dock denna grupp af poeter med att offentliggöra sina dikter i tidningar,
och därför förtjena de att här omtalas hufvudsakligen blott för det de i sin mån bidragit till
språkets utbildning. Af samtliga nämna vi särskildt endast den blinde skalden Kallio (S. G.
Berg), hvilken i känslans innerlighet och diktionens fulländning öfverträffar andra. Märkligare i
litterärt hänseende äro väl de första försöken till dramatisk diktning på finska språket, hvilka
denna tid framträdde. Det
var en veteran från 1808 09
års krig, major Jakob
Fredrik Lager vall (1787—
1865), hvilken författade de
första dramer på sagda språk,
och han använde därvid den
för ändamålet fullkomligt
otjenliga runometern.
Minnesvärdare är landtmätaren och
publicisten Peter
Hannikai-nens (f. 1813)
skriftställare-verksamhet. Hans enkelt
anlagda lilla folkkomedi
Silmän-kääntäjä (Trollkarlen, 1847)
innehåller några förträffligt
tecknade allmogetyper och har
många gånger från scenen
visat sin förmåga att roa
publiken. Vidare har
Hannikainen i lustspelet Antonius
Putronius i Finland
lokaliserat danske skalden Holbergs
komedi Erasmus Montanus
samt äfven med någon
framgång försökt sig som novellist
(t. ex. Serkukset, Kusinerna).
När senare, på 1870-talet, en
stående finsk teater
grundlädes, riktade den gamle
skriftställaren dess repertoar med
ett par komedier (Lapsuuden ystävät, Barndomsvännerna, i 4 akter). Slutligen utgaf kyrkoherden
Anders Varelius, hvilken för resten varit litterärt verksam på flere områden, en burlesk komedi,
Vekkulit ja Kekkulit.
Makkonen och Kymäläinen.
Redan förut är sagdt, att litteraturens på finska språket egentliga uppblomstring är att räkna
från 1860-talets begynnelse, alltså från samma tid, då i följd af friare politiska förhållanden
kultursträfvandena på alla områden togo fart. Samtidigheten hvilar på så naturlig grund, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
