Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hälft farsartad teckning af moderna idéers störande inträde i en prostgård på landet, har likaledes
gjort stor lycka.
Novellen har dock under senare tid dragit till sig de flesta förmågor. Ända inemot slutet
af 1870-talet kunde man föga tala om en novellistik på finska, ty om Kivis ofvannämnda roman
undantages, var allt, som därförinnan framträdde, utan blifvande litterärt värde. Emellertid
för-tjenar den flitigaste berättaren från den tiden, Karl Jakob Gummerus (f. 1840), att nämnas,
emedan hans noveller (Ylhäiset ja alhaiset Höga och låga m. fl.) vunno stor spridning och
utbredde lust för sådan läsning, samt måhända äfven den produktiva fru Theodolinda Hahnsson
(f. 1838), hvars idylliska berättelser mest skildra folklifvet. Allmänhetens läslust tillfredsstäldes
likväl förnämligast medels öfversättningar. Som de mest förtjente öfversättare på ifrågavarande
gebit kunna här nämnas, utom Julius Krohn, som tidigare är omtalad, Waldemar Churberg,
hvilken under flere år utgaf ett romanbibliotek af utvaldt innehåll, och Samuli Suomalainen,
hvilken, jämte det han offentliggjort ett par samlingar lifligt berättade noveller och skizzer,
för-värfvat sig namn af att vara kanske den skickligaste prosaöfversättaren, bland annat från franska
och ryska. Att den läsning, som sålunda gafs åt den finska publiken, gjort ett mäktigt intryck,
det bevisas bäst af den lifaktighet i afseende å den originala produktionen, hvilken öfverraskande
hastigt utvecklat sig.
Det bör härvid särskildt framhållas, att den genom öfversättning tillgänglig gjorda novell- och
romanlitteraturen ej blott läses af den finska talande bildade klass, hvilken tack vare skolorna
ständigt tillväxer, utan äfven af bonden, handtverkaren och arbetaren, vare sig att de låna böckerna
från folkbiblioteken eller själfva köpa dem, såsom fallet är med de förmögnare på landet. Denna
omständighet är af vigt, ty den förklarar den oväntade uppenbarelsen af en redan ganska rik
folknovellistik vid sidan af den berättande diktning, hvars upphofsmän tillhöra öfverklassen. Ä
andra sidan är denna folknovellistik att betrakta som ett utbrott i fullkomligt ny form af den
poetiska begåfning, hvilken fordom skapat den äldre och under detta sekels förra hälft den nyare
folkpoesin i vanlig mening.
En dag i medlet af 1870-talet hände sig, att en äldre bonde långt uppe i det nordliga
Finland föll på hal is och bröt sitt ben, så att han många veckor måste ligga till sängs. Så bonde
han var, hade han läst rätt mycket tidningar och allehanda böcker och därtill lärt sig att skrifva,
och så föll det honom in att berätta sitt lifs historia. Han lät göra sig en ställning, hvarpå han
kunde skrifva, oaktadt han låg i sängen, och så tillkom den första folknovellen. Denna berättelse
Elämäni (Mitt lif) af Pietari Päivärinta (f. 1827), utgör så att säga förebilden för en stor
del af dem, hvilka författats af hans efterföljare. Den lilla bokens hjälte födes, den äldste af
många syskon, i ett fattigt hem, hvarest, oaktadt nöden där är daglig gäst, kärleken sammanhåller
familjen. En gång skickas gossen ut att tigga, men när han efter någon tid återkommer, har
ställningen så förbättrats, att denna yttersta utväg ej mera behöfver anlitas. Föräldrarne lära gossen
att läsa, och af en lyckligare lottad jämnårig lär han sig skrifva, ty den tiden funnos ännu inga
folkskolor. Vid 12 års ålder måste han ut att tjena hos främmande. Par och tjugu år gammal,
gifter han sig med en fattig flicka. Först bor paret hos främmande, sedan köpa de med lånade
penningar litet jord, bygga sig med egna händer en stuga samt gräfta och dika åt sig åker.
Arbetets välsignelse tryter ej. Småningom betalas skulden, och efter många pröfningar och
försakelser inträder välstånd i hemmet. Där lefva de, omgifna af en talrik barnskara, så lyckliga,
att de ej afundas någon i världen. Men ofärden är likväl nära. Mannen har vuxit upp under
den tid, då tidningar och böcker började spridas bland folket, och med brinnande läslust kastat
sig öfver dem. Hans sålunda förvärfvade kunskaper och hans redbarhet föranleda, att han gång
efter annan väljes till kommunens förtroendeposter. Dessa uppdrag föra honom bort från hemmet,
och sällskapslifvet gör, att han börjar försumma de sina, ja, han förfaller i dryckenskap och
förgår sig i rusigt tillstånd mot sin hustru. Denna gärning väcker dock hans samvete. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
