Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Den periodiska littteraturen af V. Vasenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i veckan, och formatet var knapt en fjärdedel af hvad våra dagars tidningar bestå sig. Af
tidningar pä finska utkommo ända till år 1840 aldrig samtidigt flere än tvenne, stundom fanns
intet enda finskt blad. Alla de finska tidningarna utkommo blott en gång i veckan, ingen af dem
i landets hufvudstad. Anmärkningsvärdast bland dessa blad är Oulun Viikko-sanomia (Uleåborgs
veckoblad), grundad 1829 och redigerad bl. a. (en kortare tid) af Elias Lönnrot.
Tidskriftslitteraturen åter har från Mnemosyne ända till medlet af 1840-talet att uppvisa icke
fullt ett tiotal olika alster, men af dessa lefde blott
ett, en andlig tidskrift, utöfver fyra år. Emellertid
böra bland de utgifna tidskrifterna annoteras Lars
Stenbäcks Evangeliskt Veckoblad (1839—1841)
och Lönnrots Mehiläinen (Biet, 1836—1837,
1839—1840), den första på finska utgifna tidskrift
med litterära syften.
Midten af 1840-talet bildar epok i den finska
pressens historia. På den publicistiska arenan
uppträder då en kämpe af förut okänd art: tänkaren
Johan Vilhelm Snellman. Han hade bildat sig
för sitt värf genom resor i främmande land och
genom studium af dessa lands förhållanden. Med
de liberala kretsarna i Sverige hade han kommit
i liflig beröring, och han hade äfven någon tid
arbetat i den svenska pressen. Utom andra skrifter
hade han utgifvit »Läran om staten» (se of van s.
230). I enlighet med de grundsatser han i detta
verk uttalat, särskildt den, att statens bestånd
»sammanfaller med nationalandans utveckling», ville
Snellman nu arbeta i sitt fosterland. För honom,
likasom för Arvidsson, visade sig snart
universitetsvägen stängd. Han sökte då och fick en
skol-rektorsplats i Kuopio, och här begynte han 1844
utgifva. veckotidningarna Saima på svenska och
Maamiehen ystävä (Landtmannens vän) på finska.
Den sistnämnda öfverlemnade han dock snart i
andra händer, men i stället lät han något senare
Saima åtföljas af ett litterärt bihang.
I Saima höjde Snellman sin stämma för att
blotta de många bristerna i våra förhållanden, med
satirens vapen angripa det kälkborgerliga småsinnet,
skonslöst gissla den inskränkta själfbelåtenheten
och väcka nationens bildade klass till intresse för
samtidens och fäderneslandets stora frågor, samt
främst till medvetande af dess solidaritet med massan af vart folk och af dess pligt att för
densamma arbeta. Om några i ordets trängre mening politiska eller konstitutionela sträfvanden kunde
vid denna tid icke blifva fråga. Men många andra vigtiga områden funnos — litteraturen och det
vetenskapliga lifvet vid universitetet, skolväsendet, industrin, jordbruket och handeln — inom hvilka
ett lif var möjligt och de i nationen boende krafterna kunde finna ett tillfälle till ädel verksamhet.
Att Saimas ofta ganska skarpa uppträdande skulle väcka anstöt, var naturligt, i synnerhet på
en tid, då, till följd af ovana, en ytterlig ömtålighet förefanns för hvarje offentligen uttaladt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
