Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 323 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Den periodiska littteraturen af V. Vasenius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åren var tidningens ledande man, öfvertogs den af Robert Lagerborg (1835 1882). Genom
honom fick Finland sin första så att säga europeiska tidning, ett organ, som lade an uppå att
snabt och korrekt redogöra för livad som tilldrog sig hemma och borta bl. a. anlitades
telegrafen i förut okänd utsträckning uttala sig om litteratur och konst, göra läsarena bekanta
med tidens anmärkningsvärdaste idériktningar och, framför allt, föra talan för frisinnade åsigter.
Oberoende af alla meningsskiljaktigheter, blef i tekniskt afseende Lagerborgs Dagblad det mönster,
som alla större tidningar i vårt land sträfvade att uppnå, men ofta nog utan att lyckas. Vemodigt
yttrade därför till och med en vän till en af Dagbladets senare konkurrenter, Morgonbladet, dessa
träffande ord: »Hvad som står i Dagbladet i dag, det står i Morgonbladet i morgon».

Till Dagbladets framgång bidrog dock äfven utan tvifvel den omständigheten, att detta blad
i publicistiskt afseende intog en ställning, i hvilken icke senare tidningar kunnat stå. Lagerborg
själf och hans trogna, mångåriga medredaktör, Anders Chydenius, egnade sig helt och hållet åt
publicistyrket, och därigenom vann bladet en icke ringa teknisk styrka: Lagerborg egde stor
organisatorisk talang, Chydenius sörjde för att »ledare» icke fattades. Men just genom att ännu
så få blad funnos, hvilka sköttes af yrkespublicister, lefde hos framåtskridandets vänner kvar den
föreställning, på hvilken den publicistiska verksamheten dittills varit bygd: att deltagande i pressens
arbete var en skyldighet för enhvar, som på något sätt kunde
bidraga till det allmänna bästa. Sålunda fick Dagbladet äfven
understöd af en mängd äldre och yngre förmågor, och detta bidrog såväl
till att göra innehållet rikt och omvexlande, som till att stärka
bladets ställning såsom språkrör för de opinioner det förfäktade.

Robert Lagerborg.

Denna Dagbladets framstående publicistiska ställning gjorde, att
dess första konkurrent, Helsingfors Tidningar, snart nog stupade.
Topelius hade redan 1860 lemnat bladets redaktion, men fortfor
dock att till detsamma gifva värdefulla bidrag. Ar 1863 blef
tidningen daglig, för att följa konkurrentens exempel, men detta försök
öfversteg de krafter bladet hade till sitt förfogande, och det
upphörde år 1866.

Emellertid hade dock Helsingfors hunnit få äfven en tredje
daglig tidning. August Schauman grundade, med riktig blick för
den uppåtgående hufvudstadens behof, år 1864 Hufvudstadsbladet.

Till en början liten och alltid prisbillig, har denna tidning utvecklat
sig med hufvudstaden, så att den nu är Finlands största och mest spridda dagliga blad och
annonstidningen quand méme.

Äfven pressen på finska språket rönte naturligen inflytande af 1860-talets förändrade
förhållanden. Suometar började år 1863 utkomma två gånger i veckan, och samma år utkom en
annan tidning, Helsingin uutiset (Helsingfors’ nyheter), lika ofta och en tredje, Päivätär (Dagens
dotter), redigerad af Ernst Linder, en gång i veckan. De sistnämnda dogo dock snart, men i
stället tog Suometar 1864 ut det stora steget till daglig tidning. Härmed kunde emellertid ej
fortfaras mer än två år; 1866 utgåfvos åter blott två nummer i veckan, och med samma år
upphörde bladet alldeles. I två år var Finlands hufvudstad utan någon finsk tidning; ett halft dussin
i landsorten utkommande veckoblad fingo fylla den finska publikens behof.

Den närmaste orsaken till detta nedslående förhållande var det ekonomiska betryck, som
rådde i följd af missväxtåren. Ofver hufvud har den finskspråkiga pressen i detta afseende haft
att kämpa mot ojämförligt större svårigheter, än den svenska. De finska bladen söka sin publik
bland lager, som stå vida lägre på samhällets rangskala, än de svenska tidningarnas läsarekrets,
och i dessa lager är köpförmågan starkt beroende af det allmänna ekonomiska tillståndet. Men
äfven under goda tider måste tidningarnas pris, hvilka redan för bladen på svenska icke äro höga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>