Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. De bildande konsterna af J. J. Tikanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inrättat Finlands tredje teckningsskola, 1891. Till gillets och föreningarnas i Helsingfors och Aho
årliga lotterier inköptes år 1891 arbeten af finska artister för tillsamman omkring 27,000 mark.
A andra sidan visar allmänhetens lifliga intresse för samlingarna i Ateneum samt för enskilda
och allmänna expositioner i Helsingfors och i landsortsstäderna nogsamt, att konstnjutningen blifvit
ett oafvisligt behof för den finska publiken samt hvilken bildningsfaktor konsten redan är i landet.
Konstföreningens verksamhet har dock städse gä 11 endast plastiken och måleriet, icke
arkitekturen, som helt och hållet gått sina egna vägar. Men äfven hon tycktes till en början blott
yttermera illustrera konstens hopplösa framtid i Finland.
Må man betänka, att intill år 1870 ingen inhemsk man befunnits kompetent till fyllande
af intendent- eller, såsom den senare kallats, öfverdirektörsplatsen för landets allmänna byggnader
- Bassi, Engel, Lohrmann, Edelfelt, hvilka följde på livarandra i en oafbruten rad, alla voro de
utländingar! Det var särskildt, när då och då något större byggnadsföretag fordrade konstnärligt
uppfostrade arkitekter, som desse och andra främlingar inkallades: Charles Bassi, en till Sverige
inflyttad italienare, som stannade i landet för
att uppföra universitetsbyggnaden i Äbo, tysken
Engel från S:t Petersburg, inkallad för att
förvandla småstaden Helsingfors till
storfursten-dömets hufvudstad, svensken Karl Setterberg
för en liknande uppgift i Vasa, då staden efter
den stora branden 1852 flyttades till sin
nuvarande plats 1862 och fick sitt nya officiela
namn, Nikolaistad.
Bland dessa män är det emellertid en, som
så rotfäst sitt minne i Finland, att vi räkna
honom för vår, trots hans främmande börd.
Och vi äro äfven i viss mening berättigade
därtill, emedan han ej blott här utfört sin
hufvudsakliga lifsgärning, utan äfven under de
tjugufyra år han bodde i Finland helt och
hållet växte in i våra förhållanden. Det var
Carl Ludvig Engel (född i Berlin 1778).
Väl må det kallas en lycka för oss, att
valet föll på en konstnär af Engels betydenhet,
då det gälde att i hufvudstadens offentliga
byggnader åskådliggöra segrarens ädla afsigter
med det underkufvade folk, hvilket han ville höja upp »bland nationernas antal». Visserligen
förefaller det, som måste Engel själf, trots sin sällsynt storartade uppgift, hafva känt sin lott
temligen tragisk, då han, med snillets gnista i sin barm, fann sig förvisad till ett aflägset samhälle,
som i allmänhet knappast kunde skänka hans konstnärstankar mycket utöfver en menlös häpnad.
Men så mycket mer är han värd vår tacksamhet, då hans inspiration icke svalnade, då han ej
lät fordringarna på sig själf sjunka mot den artistiska nivå hans omgifning representerade.
Engel blef skaparen af det monumentala Helsingfors, hvars uppgjorda plan i sitt slag själf
är ett konstnärligt mästerstycke, som bevisar, att han likväl här icke stod alldeles ensam och
oförstådd. I beundransvärd harmoni med det hafsfamnande, vidt skådande, öppna och ljusa, som
planen afsåg, gaf han staden dess ännu i dag dominerande prägel, så att säga dess arkitektoniska
individualitet.
 |
| Ill. O. ANDERSEN. X. A. C. L. Engel. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
