Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 347 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. De bildande konsterna af J. J. Tikanen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Epokgörande för den finska byggnadskonstens utveckling blef Sjöströms anställande såsom
lärare i arkitektur vid den nyinrättade polytekniska skolan i Helsingfors 1873. Ty han förstod
ej blott att väcka den konstnärliga hågen hos sina elever och meddela dem gedigna kunskaper,
utan gaf dem äfven såsom praktiserande arkitekt det vackraste exempel.

Sjöströms byggnader utmärkas genomgående af lugn måtta, parad med fin elegans och renhet
i linier och detaljer, om än de olika historiska stilarter han på modernt vis tillämpade ingalunda
vidhöllos med arkeologisk stränghet. I Malmgårds herresäte (nära Lovisa) ansluter han sig till
den holländska slottsstilen, i Kides gråstenskyrka till den romaniska stilen, medan af hans tre
projekt till ständerhus de två tidigare voro fritt komponerade efter medeltida motiv. Helst vände
han sig likväl till den italienska renässansen, hvarpå hans tredje ständerhusprojekt är ett exempel,
hvars härlighet dock ej förmådde bevara det från samma öde, som drabbade de två föregående
att förblifva luftslott på pappret.

Sjöström hörde till de högst begåfvade konstnärer vårt folk hittills frambragt, men han rycktes
bort nästan samtidigt med Takanen, liksom denne i sin fulla mannakraft, och liksom han i den
stund en stor uppgift skulle gifva hans geni dess fulla utveckling, dess lyftning till det storartade.

F. A. Sjöström.

I produktivitet kan ingen af våra arkitekter mäta sig med Höijer, soin måhända mer än de
öfriga tillsamman bidragit till att gifva Helsingfors dess förändrade
karakter. Till sitt skaplynne är han, man vore frestad att säga, den
rena motsatsen till Sjöström. Fantasirik och originel, söker han
främst det lifliga och glänsande, bekymrar sig föga om lugnet och
stilfullheten, bryter linierna, framskjuter gaf lar och hörnpaviljonger,
hopar massor af dekorativa element och klär det hela i brokig
färgprakt. Det plastiska jämnmåttet i Sjöströms arbeten ersätter han
genom en pittoresk effekt. Bland den stora mängden af Höijers
byggnader i Helsingfors nämna vi det smakfulla folkbiblioteket,

Ateneum, frivilliga brandkårens hus samt brandverkshuset, hvars sköna
torn bildar en utmärkande punkt i stadens silhuett.

Ehuru Gripenberg och Nyström vidhålla Sjöströms
arkitektoniska principer, visa äfven deras byggnader, i hvilken grad smaken för
och behofvet af lyx vuxit hos oss. I ständerhusets hufvudfasader
har Nyström till och med upptagit sin lärares idé, medan han i det inre anordnat ett praktfullt
trapphus med ett af kolonner uppburet tak och en fin kontrast mellan det färgade öfverljuset och
vestibylens halfdunkel. Dess skönaste prydnad från senaste tid skänkte han likväl Helsingfors
genom statsarkivet, hvars grekiskt ädla formbildning, trots en större rikedom, fritt ansluter sig till
Engels klassiska föredöme. För sparbankshuset i Abo med dess stora konsolgesims har Gripenberg
däremot sökt förebilden i den tidigare florentinska renässansen.

Decker och Ahrenberg hafva hufvudsakligen arbetat för landsorten. Af den förstnämnde äro
de vackra, romaniserande kyrkorna i Tammerfors och Sibbo (Nyland), medan den senare bland
annat lemnat ritningarna till slottet på Kjuloholm i holländsk renässans. En spirituel, idérik och
mångsidig natur, har Ahrenberg äfven utmärkt sig som författare och som dekoratör
(utsmyckningen af grafkapellen i Abo domkyrka och inredningen af kejsarvillan i Willmanstrand).

Yäl har arkitekturen i det oafvisliga behofvet en vida starkare förutsättning för sin existens
i ett fattigt land, än de öfriga konsterna. Men tillika den i syskonringen, som fordrar de
ojämförligt största tillgångarna, och den, som minst egnar sig för uttryckande af en personlig
konstnärsdrift, har hon likväl sist bland alla såsom själfmedveten konst rotfäst sig i vår mark. Den
första generationen af finska arkitekter är ännu i sin fulla mannaålder, och det vore därför mycket
för tidigt att söka sammanfatta den finska byggnadskonstens mångfrestande sträfvanden i en
gemensam karakteristik.                        J. J. Tikkanen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>