Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- B. Musiken. Af R. F. von Willebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
epok i den goda smakens historia i vart land, har sedermera ej länge innehaft ledningen af
tonkonstens öden i Finland.
Särskildt kännbar blef för musiklifvet i Åbo förlusten af studentsången, den förnämsta
beståndsdelen i stadens vokala resurser. Efter mönstret af den akademiska kören i Upsala hade
den första manskvartetten år 1819 organiserats af några hem vändande studenter. Den vann inom
kort tid, under ledning af universitetets skicklige musiklärare K. V. Salgé (1779 18.83), en
utveckling, som möjliggjorde lösandet af betydande uppgifter. Detta bidrog naturligtvis att i samma
mån öfverflytta tyngdpunkten för musikintressena till Helsingfors, då denna stad blef högskolans
säte. Härtill kom, att universitetet lyckades såsom Salgés efterträdare vid sig fästa den man,
som sedermera blef vårt lands främste tonskald, nämligen Fredrik Pacius (född i Hamburg 1809,
död i Helsingfors 1891). Innan dess hade musiklifvet hos oss nästan uteslutande inskränkt sig
till exekverande konst. Från och med Pacius ega vi äfven en inhemsk musikalisk litteratur.
 |
| Fredrik Pacius. |
Emellertid hade vårt land redan före denna
tid frambragt en betydande komponist,
Bernhard Henrik Crusell (1775—1838), hvilken
dock i ynglingaåren flyttade öfver till Sverige,
hvarför hans verksamhet rätteligen tillhör detta
lands musikhistoria. Crusells största arbete,
den komiska operan »Lilla slafvinnan» (1825),
har upplefvat flere föreställningar äfven i
Finland, senast vid firandet af konstnärens
hundraårsminne år 1875. Mest känd och värderad blef
Crusell dock genom sin musik till sånger ur
Tegnérs Fritliiofs saga, hvilken med den allbekanta
dikten under decennier lefvat på allas läppar
och ännu är i besittning af mycken lifskraft.
Medan sålunda vår förste inhemske
komponist verkade utom landets gränser, skapades
våra första inhemska tondikter af en utländsk
man. Fredrik Pacius tillträdde vid 25 års
ålder, efter att därförinnan hafva varit anstäld
såsom konsertmästare vid hofkapellet i
Stockholm, musikläraretjensten vid universitetet i
Helsingfors. Uppfostrad af mästarene Spolir
och Hauptmann, företrädde han äfven såsom
komponist den Spohrska klassisk-romantiska
skolans riktning och visade sig i sina bästa verk, såväl som i sitt sant konstnärliga violinspel,
såsom den store tondiktarens värdige lärjunge. Dessa konstnärsegenskaper i förening med
handlingskraft och en vinnande personlighet satte Pacius i stånd att på den unga hufvudstadens musiklif
utöfva ett genomgripande inflytande. Med ortens ytterst begränsade orkester och körresurser, af
honom sammanstälda till en »Symfoniförening» (1845) och en »Sångförening» (1848), uppförde
Pacius efter hand musiklitteraturens storverk, sådana som Spohrs »Die letzten Dinge» och »Das
Yater unser», Grauns »Tod Jesu», Händeis »Messias», Mendelssohns »Paulus», Cherubinis »Requiem»
och Fel. Davids »Le désert», Spohrs »Messa» för 8-stämmig a-capella-kör, måhända den svåraste
köruppgift, som lösts hos oss (1868), nästan alla Beethovens symfonier m. fl. Studentsången ledde
han med största insigt och intresse, och därutöfver fann han tid till en musikalisk diktareverksamhet,
som icke blott blef banbrytande i Finland, utan ock tillförsäkrar honom en hedrad plats inom
samtidens musikhistoria. Pacius’ största verk, operan Kung Carls jagt, med text i historisk-romantisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:47:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/finland19/0434.html
