Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 351 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B. Musiken. Af R. F. von Willebrand

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föranledd af sina i vetenskapligt syfte företagna forskningar på folkvisans område. Hans
kompositioner, i främsta rummet sånger för manskvartett och för en röst vid piano, röja ock inflytandet af
denna hans forskning. Collan är i själfva verket den förste af våra tonskalder, som sökt på sin
konst tillämpa folkdiktens vackra maning: »Lyssna till den granens susning, vid hvars rot ditt
bo är fästadt», och hans sångers popularitet grundar sig i icke ringa grad just på detta deras
nationella skaplynne. Till Collans bästa skapelser hör den underbart vackra »Otaliga vågor vandra
(ord af Runeberg), en förklarad gunstling hos alla sångens vänner i norden, vidare »Stjärnan»,
»Rose-Marie», »Sylvias julvisa», »Du är min ro» m. fl. De värdefullaste af Collans
manskvartetter äro »Wasa marsch» (ord af Topelius) och »Savolaisten laulu» (ord af Ahlqvist), musikaliskt
väl funna och väl arbetade sånger, burna och genomandade af en ungdomligt förtröstansfull
fosterlandskärlek.

K. Collan.

Med rika löften begynte Filip von Schantz (1835—1868) sin korta konstnärsbana.
Student år 1853, föranleddes han af en konflikt med universitetets disciplinära myndigheter år 1855
att lemna universitetet och egna sig åt musiken. Efter två års studier i Leipzig kunde han
redan år 1858 vid en konsert i Helsingfors fylla programmet med egna kompositioner, främst en
»Kullervo ouvertyr» och studentmarschen »Yi äro andens fria folk». Under åren 1860 1863

var von Schantz dirigent vid den nybildade teaterorkestern, begaf sig efter teaterns brand
sistnämnda år till Sverige och återvände, från vexlande konstnärliga triumfer
och ekonomiska motgångar därstädes, med bruten helsa till Helsingfors år
1864. Bland von Schantz’ kompositioner intages främsta rummet, förutom
af de redan nämnda, af musiken till R. R. Rosendahls 4 akters skådespel
Ainamo (1861) samt »Ynglingens drömmar», kantat med soli, melodram,
kör och orkester till Topelii dikt med samma namn. Sistnämnda arbete,
uppfördt först efter kompositörens död, röjer sin upphofsmans begåfning i
dess vackraste sidor, men lider därjämte af brister, hvilka väl varit främsta
orsaken till, att den af så många musikvänner i kärt minne bevarade
tondikten under mer än två decennier icke åter upptagits på våra
konsertprogram. Beklagligtvis tillbakahölls nämligen von Schantz’ skaparekraft
af de teoretiska studiernas ofullständighet, och hans större arbeten förete
därför flerstädes dilettantens famlande osäkerhet vid sidan af kontrapunktisk
finess och inspirerad melodik. Detta omdöme gäller äfven den ofvan nämnda
studentmarschen, hvars eldande tjuskraft dock ännu länge skall motstå smakens vexlingar. Det
fins däri, likasom i Collans marscher, en ljus, lifvande optimism, något af 60-talets gryende
nationela själf med vetande och nyvaknade lefnadsmod. Äfven flere af von Schantz’ mindre sånger
röja en utprägladt konstnärlig individualitet och intaga ett framstående rum inom vår lyriska
musiklitteratur.

Bland de förenämndes samtida må nämnas Karl Gustaf Wasenius (f. 1821) och August
Tavaststjerna (1821 1882). Den förstnämnde är minnesvärd icke allenast såsom främjare och

mångårig ledare af musiklifvet i Äbo, utan ock såsom tonsättare (sångspelen »Bouppteckningen ,
»Guldkorset», »Tre friare» m. m.). Tavaststjerna, på sin tid en af vårt lands mest uppburne
amatörsångare, har efterlemnat ett stort antal delvis värdefulla kompositioner. Främst bland
dessa märkes operan »Semfira» (till text efter en dikt af Puschkin), uppförd i Helsingfors 1870,
samt några större andliga sånger: »I Jerusalems döttrar» m. fl.

Collans och von Schantz’ närmaste efterträdare såsom tondiktens målsmän i Finland höra
samtliga ännu till vår tid, och en fullt objektiv uppskattning af deras verk kan därför väntas
först af en kommande granskning. Att märkas är emellertid, att de sociala förutsättningarna för
utöfvandet af skön konst i vårt land och allmänhetens anspråk på hvad därutinnan bjudes under
de senaste decenniernas snabba kulturutveckling väsentligen stegrats. Man har vant sig vid att

K. Collan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>