Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. Den sceniska konsten. Af Werner Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bäst förmärkes kanhända tillvaron af detta intresse i publikens håg att spela teater själf.
I alla landsändar florera sällskapsspektakler i olika gradationer — från den inhemska och ryska
aristokratins franska komedier i Helsingfors’ societetshus till de ansenligt blygsammare
föreställningarna i småstädernas gästgifvaregårdar. Och när slutligen några amatörer våga sig på att 1849
i Helsingfors sjunga och spela Kössi ni s Barberare på den gamla träteaterns scen, så sker det under
en hejdlös entusiasm, som icke förlorat i styrka, när följande år försöket förnyas genom operan
Kärleksdrycken af Donizetti.
Samtidigt förbinder sig teaterdirektören Edvard Stjernström att under tre års tid, 1850—53,
spela i Helsingfors, Abo och Wiborg. Själf framstående konstnär, hade han omgifvit sig med
goda skådespelare och valt sin repertoar med artistisk urskilning. Man får sålunda försmak af
en god stående teatertrupp, och i pressen begynner frågan om en sådan att allt allvarligare
diskuteras. Och liksom för att visa, hvilka frukter man häraf kunde påräkna för den fosterländska
dramatiken, framträda och uppföras nu de första större dramatiska alstren af inhemska författare:
1851 Topelius’ »Efter
femtio år» och
Berndt-sons »Ur lifvets strid»
samt 1853 den
förstnämndes ända till den
dag som är på
repertoaren kvarstående »Regina
von Emmeritz».
Under det år, som
ligger mellan de båda
nämnda, förteckna
därjämte teaterns annaler
en händelse, som skall
blifva af stor bärvidd för
dess framtid. De
dramatiska intressena inom
hufvudstadens
konstäl-skande och konstöfvande
kretsar flyta tillsamman
i en ny
operaföreställning, men denna gång
inhemsk från början till slut: Fredrik Pacius’, vår folksångs tonsättares, till text af Topelius
komponerade opera »Kung Carls jagt», uppförd af amatörer — idel Helsingforsbor som
rollinne-hafvare, orkestermedlemmar och statister — första gången under oerhördt jubel den 24 mars
1852 och därefter åtta gånger å rad för fulla hus. Och under inflytande af den stämning, som
premieren framkallat, besluter man att bygga ett nytt, tidsenligt teaterhus.
 |
| Ill. F. Tilgmann. Svenska teatern i Helsingfors. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
