Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. Den sceniska konsten. Af Werner Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaf, delvis understödd af framstående artister, som fru Raa och sångerskan Ida Basilier, en serie
representationer, både rent dramatiska och dramatisk-lyriska. Men på våren 1872 grundades faktiskt
den stående finska teatern: inbjudning till aktieteckning utfärdades och hörsammades beredvilligt af
allmänheten, en direktion tillsattes, och sujetter sex damer och sex herrar engagerades, till
en del från en af den svenske skådespelaren Westermarck grundad elevskola, som äfven haft
finska stycken på sin repertoar. I spetsen för det nya företaget stäldes den person, på hvars
initiativ Lea-föreställningen tillkommit och som ledt de dramatiska föreställningarna vid
Suomalainen Seura: doktor Kaarlo Bergbom. Genom sina studier, sin litterära verksamhet och sitt
brinnande intresse för teatern var han härtill mer än någon annan egnad.
Den 13 oktober 1872 gaf den finska truppen sin första själfständiga representation i
Björneborg, gjorde därefter ännu några månaders lärospån i landsorten och spelade på våren 1873 i
Helsingfors.
På hösten samma år togo emellertid de dramatiska sträfvandena på finskt håll en ny och
oväntad riktning. Tanken på att med talscenen förbinda en lyrisk afdelning väcktes genom
förekomsten af några utmärkta sångkonstnärer i Helsingfors och realiserades, oaktadt alla
betänkligheter, med en förvånande hastighet. Inom kort hade »finska operan» kommit till stånd och stält
intresset för talscenen i skuggan. Under d:r Bergboms äfven på detta område af djup insigt
präglade ledning och med en personal, bestående af några bland de mest framstående lyriska artister
vi egt — Emmy Strömer, Ida Basilier, Alma Fohström, Bruno Holm — lefde finska operan
ett glansfullt lif i sex års tid, ända tills ekonomiskt tryck bragte tonerna att tystna. Icke blott
för den musikaliska konsten i Finland verkade den mycket — tjugusex operor, bland hvilka flera
af musiklitteraturens bästa, hunno gifvas, Faust gick femtio gånger öfver scenen. Den har äfven
mäktigt bidragit till höjande af intresset för finsk scenisk konst öfver hufvud, och den har inför
Helsingfors’ svenska allmänhet med framgång fört de dramatiska sträfvandenas inom det finska
lägret talan.
Den finska talscenens yttre öden erbjuda icke någon synnerlig omvexling. En del af året i
hufvudstaden, en annan del i landsorten, stundom ock i S:t Petersburg — ett resande teatersällskaps
lif med alla dess vedermödor, men visserligen med det sällsynt tacksamma målet i gengäld att i
fullständigt obruten bygd utså kärlek till fosterländsk dikt och konst. Under operans existens
var taltruppen mera hänvisad till landsorten, än den arbetade i hufvudstaden. Men numera hafva
resorna blifvit allt färre.
Den inre utvecklingen företer en desto rikare bild.
När finska teatern nyligen högtidligt begick sitt tjuguårsjubileum, kunde i själfva verket dess
medlemmar och dess vänner med stolthet blicka tillbaka på de två decenniernas arbete. Man må
betänka, hvad det vill säga att skapa en nationalscen för ett folk med så ung bildning som vårt,
hvilket ej har de ringaste traditioner i konst, hvars språk först nyligen begynt att forma sig för
högre kulturändamål och hvars litteratur erbjuder så godt som ingen repertoar hvarken i
original eller öfversättning.
Oaktadt det föga uppfostrande vandringslifvet och oaktadt hårda, oberäkneliga motgångar i
öfrigt — flere framstående sujetter hafva midt i sin bästa verksamhet bortryckts af döden
kan dock den finska skådespelaretruppen sägas i sin framställningskonst hafva nått en ståndpunkt,
som fullt tillfredsställer de allt mera stegrade fordringarna. Den har delvis presterat första rangens
konst: en skådespelerska, Ida Aalberg (f. 18 58), hvars talang vid den växt upp och som nu
obe-tingadt måste räknas till nordens förnämsta, har i särskilda roller, i inhemska och utländska, i
klassiska stycken och i moderna, i den stora repertoaren såväl som i den lilla, gifvit glänsande
prof på att dramatisk begåfning ingalunda, som man är så böjd för att tro, fattas vårt lugna,
tillbakadragna folk. Hennes konst är glödande och passionerad, smidig och säker, en inre, en
själens konst ännu mer, än de yttre medlens. Bland hennes många oförglömmeliga roller stå
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
