- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
56

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56 Ur talsvenskan i Finland.

söner, vanligen med kort vokal, äfven om det har starkare,
logisk tonvikt. Hqr, vanligen, och alltid om det betonas,
med lång vokal, användes i possessiv betydelse och
tillsammans med predikatsfyllnad. Hade användes i alla dessa
betydelser, med kort eller mindre ofta med lång vokal, likaså
infinitiven ha.

Personer, som äro födda i Sverige, synas långt oftare
än finländare använda formerna med lång vokal.

Detsamma gäller följande i finländskt tal förekommande
former af verbet vara: e, e (sällan år); va, vq, sällan var
(aldrig vgro) vara, vara; vari, vari, finländare sällan med

slutande t.

Likaså synas finländare i allmänhet använda former
med kort vokal af skola, nämligen sia (aldrig skall), sku
(sällan skulle, skule), jämte ska och sku, alla dessa fyra
kortare former äfven med logisk tonvikt. Infinitiven
förekommer ej; i dess ställe användes mosta. Denna form brukas
äfven som supinum, sällan mostat. För öfrigt nytjas af detta
verb most vanligare än mos te i presens, tnoste däremot i
imperfektum måhända vanligare än most.

Af bVra brukas sällan bör, vanligen borde, äfven i
presens. Som supinum användes numera ofta inf. börda jämte

bort; t. ex. ja sku börda gå nu; du hade börda se ja de genast.

M& (äfven mo) förekommer med följande betydelser:
optativ, jämte mötte (han må int komma; mötte han komma),
concessiv (han må gärna komma), potential och dubitativ
(må han komma, må han kommer, monne han kommer,
monne han komma; må han int kommer); i sistnämda
betydelser ha vi sällan mötte (de mötte vel vara sant). Märk
äfven: lit vara = må vara.

Af blifva nytjas i alla personer: blir samt blev, ble och
ble (?); inf. bli, bli; sup. blivi, blivi. „Varda" har i ingen
form vunnit burskap i vår bildade talsvenska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free