Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Ur teU$ven*kan i Finland.
Till detta mitt hvarjehanda fogar jag ännu den
påminnelsen, att konjunktionen och med enkel kopulativ betydelse
alltid här uttalas o (eller å i dröjande tal); i analogi
därmed säges o so = och s&. Skriftspråkets ock förekommer
ej, men väl ókso, oksd.
Jag slutar med ett ortografiskt förslag. Den vanliga,
icke lingvistiska, skriftens hufvuddygd är enkelhet. I följd
häraf böra förkortningar icke helt och hållet bannlysas, de
böra blott hålla sig inom den otvetydiga tydlighetens gräns.
Då nu och äfven i Sverige ganska allmänt torde uttalas utan
konsonantljud, då o klokt nog i en mängd ord användes som
tecken för det vokalljud, som finnes i och, då slutligen
förkortningen t. o. m. är ganska vanlig, föreslås att det
„ogement" ofta skrifna ordet och framdeles skrifves och
tryckes helt enkelt: o utan punkt.
Skulle äfven det mycket använda är i enlighet med
vårt finländska uttal skrifvas i alla personer e, vore enligt
min ringa mening mycket vunnet för en enkel och praktisk
rättskrifning.
Hvarken i afseende å o — trots interjektionen o —
eller e borde förblandning med andra ord eller någon annan
tvetydighet kunna uppstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
