Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till svartbokens historia.
59
Bidrag till sfartbokens historia.
Ännu i våra dagar — så förtäljer fålktron — händer
det, att männisjor som avlidit icke hållas i graven, utan
börja „gå uppdaga". För släktingar ock bekanta kunna de
då uppenbara sig ock injaga skräck ock bävan. För att
bringa andarna till ro, är det rådligt att låta någon präst
läsa i svartboken, vilken i detta liksom i många andra
avseenden äger en allt betvingande kraft. Denna bok med
svarta blad ock röda bokstäver finnes i varje prästs värjo,
ehuru han sällan vill visa den åt andra. En ock annan har
den jömd i badstugan, där han i ali hemlighet studerar
densamma. Andra bära den alltid med sig.
En gång hade en präst glömt sin svartbok i sakristian.
Han sjickade sin dräng äfter boken med sträng tillsägelse
att ej öppna den. Men denne kunde icke motstå frestelsen.
Han läste i boken, ock jenast uppenbarade sig en mängd
smågubbar, som ivrigt frågade: „Vad ska’ vi jöra? Vad ska9
vi jöra?" Ansatt på alla håll ock kanter, gav drängen dem
först i uppdrag att räkna alla maskor på sjöten. Då de
emellertid snart voro färdiga härmed, befallde han dem att
räkna sandkornen på havsstranden. Nu hade prästen anat
oråd; ban kåm springande, rev boken från drängen ock
räddade honom från hans fatala belägenhet. — Denna historia,
som i olika variatsjoner berättas i Österbotten, förtäljes från
annat håll om påven Gregorius VH. Denne hade glömt sin
svartbok hemma ock sände två av sina lärjungar äfter henne,
men för dessa jick det på samma sätt som för den omtalade
drängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
