- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
123

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

L Samos tsv-hsv. nava tioner. 123

tid ’dit’1) (jf. fsv. tidh); ta?a o. d. ’taga’2): fsv. toka; m«g

mäg ’mig’3): fsv. mek.

Om detta ö, resp. f var slutljudande, bortföll det sedermera
enl. mom. 57 — förutsatt nämligen att stafvelsen förblef svagtonig; i
enstafviga ord har det ofta räddats därigenom att dessas svagtoniga
form begynt användas såsom starktonig. Slutkons. i tid ’dit’ kom
måhända genom en kontraktion Ta > I att tillhöra en starkare betonad
stafvelse; jf. nedan not *). Vissa dialekter hafva låtit ð och f for-

w

svinna äfven i andra fall; se §§ 9,15, 68, 59. Dessutom har ð i en
dialekt öfvergått till g, se § 34. I Runö åtttøa, Ormsö åkitfa (ej
äkuta, ss. Vendell uppger), Dagö aglta (för *aklta; jf. § 52) ’aderton’
föranledde association med ’åtta’ återinförande af t, som sedermera i
de båda senare genom dissimilation ersattes med k.

14. Uti starktonig stafvelse har p i förbindelsen pt
blifvit f, t. ex. skaft skaft: fsv. skapt,

15. Spirantiskt g har framför i öfvergått till j, som
mellan konsonant och konsonantiskt i bortfallit. Ex.: sö£jå
o. d. ’sölja’: isl. sylgia, säjj o. d.4) ’säga’: isl. segia, Alaji o.
d.s) ’slagit’: isl. slegit.

!) S. Öbott. tit; nordligaste Öbott., Nyl. ooh Ösjprov. ti (dock
ö. Nyl. tiduåt tidätt ’ditåt’). N. Öbott. o. Nyl. ti — i Ösjprov. kan •
denna form hafva utvecklat sig enl. § 9,15 — anser jag ej vara = ett
fsv. *‡>*, utan en obetonad sidoform till tid (jf. mom. 57); sistn. form
står åter i samma förhållande till s. Öbott. tit, hsv. dit, eller ock har
dess utveckling varit *‡>Jat (jf. fda. thiat) > íað > tid. I s. Öbott.
tit, hsv. dit måste t, om det senare är det riktiga, bero antingen på
association med det enkla aty eller på att denna form direkt motsvarar
gr. relbe. Jf. Noreen, Ark. f. nord. fil. VI s. 374. — Ä) Uppg. fr.
Runo, Ål., Sat., m. Öbott. Annars uteslutande til o. likn. — *) Så —
i betonad ställning — m. och s. Öbott., Sat., Al., v. Eg. Finl.; däremot
hafva n. Öbott., ö. Eg. Finl., Nyl. och Ösjprov. endast m& o. d. —
4) Runo o. Rågöarna säga. — *) Korpo o. m. Nyl. enl. uppgift slagi;
jf. dock mom. 39; Nargö stått.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free