- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
142

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

efter sådana af samma klass med ljudlagsenl. u, t. ex. drukki, spruggi,
tänkas hafva medvärkat. Till följd af en analogibildning i motsatt
riktning visa de senare vanligen å i de trakter, där formerna bändi
brånni, spånni o. likn. bibehållits, d. v. s. i m. och s. Öbott. utom
Kveflaks (m. il. socknar i norra delen af Korsholms h:d?) , Sa t., Hon tsk.
och ö. Nyl., samt dessutom i Kökar (m. fl. åländska socknar?).

49. Urspr. slutljudande ändelsevokal har
bortfallit efter urspr, lång eller med svag tonvikt
försedd stafvelse. Postkonsonantiskt j-ljud, som
härigenom trädt i slutljudet, har vokaliserats till i. Ang.
behandlingen af ett till följd af apokopen stafvelsebildande I,
r, n se §§ 2,2, 64. Ex.: bält bäAt ’bälte’, taJa o. d. ’talade’,
väni ’vänja’, räi[d]: jf. fsv. redho ’redan’.

I det nu föreliggande språket är emellertid detta förhållande i
hög grad fördunkladt genom analogiska processer och inflytelser från
hsv. En ljudlagsenligt bortfallen ändelsevokal har sålunda ej sällan
blifvit återstäld i analogi med motsvarande form af de kortstafviga
orden. Detta är i alla finländska mål utom en del sydösterbottniska
fallet med obest. sing. af det öfvervägande flertalet svaga
substantiv (§ 4,®), i Nyland och den angränsande delen af Eg. Finland
t. o. m. Pargas äfvensom Åland — fakultativt eller i viss ställning
inom satsen — med inf in i ti ven (§§ 43, 36), i åländskan med 2 sg.
imperat. af vb. hörande till 1 sv. konj., samt i Ösjprov.
merendels med plur. af det starka preteritum, för så vidt
denna har en särskild form (jf. § 2,8). Mask. substantiv med obest.
plur. på -ar bilda i Nyland, större delen af Eg. Finl., på fasta Åland
och Nargö samt, ifall de böjas svagt, äfven i Houtskär, Jeppo och
Larsmo sin best. plur. medelst ändelsen -ana, som skenbart
är identisk med den urspr, ackusativändelsen, men i själfva värket
beror på analogibildning efter femininerna (§§ 8,2, 39, 18, 20) eller på
anslutning till hsv. — det senare väl åtminstone på Al. Parallelt
härmed visa mask.-pluraler på urspr, -ir änd. -äna o. d. i best. f., då
de ej, såsom vanligen skett, antagit konsonantstamsböjning.
Högsvenskans inflytande bör det väl snarast tillskrifvas, att den urspr,
komparativändelsen -ari på Nargö, i Nyland och Eg. Finl. t. o.
m. Nagu, i Ålands h:d samt i n. Öbott. (Oravais—Gkby) motsvaras af
-are o. d. (i Kökar också af -ane, beroende på partiel „försvenskning"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free