Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samö8t8vför hav. främmande novationer.
151
svaga vb. af I konj. ändas pä -t. SI uti j. t i andra former af adj. på
-fttt-än starka neutr. sing. — sådant förekommer i s. Öbott., Sat., v. Nyl.
och Ösjprov. — beror på utjämning inom paradigmet. — Af
satsdubletter, uppkomna p. gr. af ifrv. ljudlag, har i många fall den ena mer
eller mindre fullständigt undanträngt den andra. Mina källor anföra
sålunda från Gkby-Nvet., s. Öbott., Al., v. Eg. Finl. för ’af’ ingen
annan form än äv (Sv), från Vörå, Närpes, Kökar, Nagu och Ösjprov. för
’gifva’ endast jäva o. d.; från Finl. utom Nyl., östligaste Eg. Finl. och
n. Öbott. för ’dit’ endast tit tid (dit); från Ösjprov. utom Dagö-Gsvby,
s. Finl. utom östligaste Nyl. samt Gkby-Nvet.,, för ’fick* endast fikk fög
o. likn.
58. I obetonad stafvelse har slutljudande I bortfallit,
t. ex. ska ’skall’, ti ’till’.
59. Vokalförlängningen framför rl, rn (mom. 28 a) har
egt rum före (ej som i hsv. efter) öfvergångarna ä > i
(mom. 1) och io > iö (mom. 9), t. ex. kål o. d.l) ’karl’, bän
o. d. ’barn’2); bion bi ün ’björn’ (fsv. biörn).
De fall, i hvilka östsv., skenbart i strid häremot, visar ð
framför urspr, rl och rn anföras och förklaras mom. 56. Dift. iö (iü) i ordet
’björn’ (så vidt jag vet, det enda hithörande med urspr, io) har hållit
sig vid makt endast i Estl. utom Nargö samt — uti smsgen bjdmåsa
’björnmossa’ — i n. Obott. (t. ex. Gkby-Nvet.). Dessutom spåras den i ö.
Nyl. bjån, bjånamàsa -musa, bjånagSn ’björnnät’, n. Öbott. (t. ex. Larsmo)
bj&mmàsa; det förstnämda är väl (af upptecknaren?) abstraheradt ur
komposita, hvarest ð blifvit å enl. momm. 29 o. 7. För öfrigt lyder
ordet — om vi se bort från Runömålets biinn < fsv. biarn — så
vidt kändt, öfveralt till följd af hsv. inflytande bjffm o. d.
60. I starktonig stafvelse hafva a (urspr. 1. < o enl.
mom. 3) och ä blifvit förlängda framför urspr, nd3) och
mb 4), t. ex. händ o. d. ’hand’, tënd o. d. ’tända’, lamb o. d.
*) Jf. mom. 28, not 1. — *) Fullständig samling af ex. på ål Sn
= urspr, arl arn mom. 56. — s) Se ang. förlängning framför urspr, nd
mom. 28 c. — 4) Hsv. former som stånda, våm\b], hvilka förutsätta
vokalens förlängning, anses som bekant hafva dialektalt ursprung. Jf.
dock numera Kock, Ark. f. nord. fíl. IX s. 61 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
