Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Samöstsv.. för hav. främmande no va tioner. 155
adverben -ana?), hvaraf till följd af de östsv. slutljudslagarna
(mom. 49, §§ 9,i«, 26 [34, 49?]) blifvit -a[n], t. ex. starkan
o. d. ’starkare’, dyran o. d. ’dyrare’.
Enligt min åsikt har denna komparativtyp tillkommit genom
en analogibildning, som till utgångspunkt haft de (urspr.) adverbiella
komparativerna på arin, ang. hvilka se Kock, Ark. f. nord. fil. VI 8.56 ff.:
den förhåller sig till de senare liksom komp. på -are till
adverbkom-parativerna på -ar; -ane står för -arine liksom i fsv. heßstane för hæstarine.
— Numera anträffas likväl komp. på -a[n] mig veterligen blott i Öbott.
söder om Oravais och norr om Lappfjärd, i delar af Åland (åtm.
Kökar; däremot icke Brändö), i västligaste Eg. Finl. (Korpo-Houtsk.,
Iniö) samt en del af Ösjprov. (Ormsö-Nuckö, Dagö och Runö). I
öfriga trakter — för Satakunda saknar jag likväl uppgifter —
tyk-kes a-komparativen uteslutande visa ändelserna -ari -ar» eller -ar
(så Lappfj.). Det kan emellertid knappast ifrågasättas, att ej det
förra bildningssättet tidigare haft burskap öfver hela det östsv.
språkområdet; också i trakter, där det för öfrigt är utdödt, har det
kvarlämnat spår, så Nyl. mfliran ’mera’, v. Nyl., ö. Eg. Finl. (Fby) snirandi
(ombildn. af *sniran) ’snarare1. Man kan nu tänka sig, att de båda
typerna fortlefvat vid sidan af hvarandra, och att slutligen i olika
trakter än .den ena, än den andra blifvit enhärskande. I själfva
vär-ket tror jag, att detta varit fallit i Ösjprov.; de i Rågö-,
Wichtp.-och Gsvbymålen samt fakultativt i Dagömålet brukliga komparativerna
på -ari motsvara enl. målens ljudlagar (§ 9,1«) närmast äldre former
med ändelsen -arin, hvilken liksom i Sverge i en senare tid kommit i
bruk också vid adjektivkomparationen. För de finl. dialekternas
vidkommande ligger åter, synes mig, det antagandet närmare, att
komparativbildningen med -are etc. inträngt ur hsv. Invärkan från detta
håll antydes i hvarje händelse af den i strid med den östsv.
apokope-ringslagen stående slutvokalen.
65. Mellan de skilda deklinationsformerna af pret. part.,
det aktiva supinum samt — hos de svaga verben — pret.
ind. act. har en utjämning egt rum, till följd af hvilken dessa
former kommo att genomgående visa följande ändelser: i I
sv. konj. -a (-å enl. § 39), i II sv. konj. 1 klass -d (-d,
mom. 22), i dess 2 kl. -t (-£, mom. 22), i III sv. konj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
