- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
163

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.f 1

Samöstsv. arkaismer $ förh. till h#v.

168

verb, till någon del troligen ock genom hsv. påvärkan — t. ex. liggja]:
fsv. liggia, sök[a] o. d.: fsv. 80kia; åländskan (åtm. Kökarsm.) samt
Nargö- och Wichterpalmålen sakna densamma i en del ord, men
bibehålla den i andra. På liknande sätt har suffixkonsonanten i pl ur. af
jo- och mask. ja- stamssubstantiv på k, g i större eller mindre omfång
gått förlorad i alla finländska mål äfvensom i Nargö- och
Runödialek-terna; på Nargö, i Nyland och i östligaste Eg. Finl. är den, om man
undantar de spår af det ursprungliga tillståndet, som föreligga i
Borgåmålets bägkjar, sflkkjar, fullständigt försvunnen; t. ex. blkkar (fsv.
bækkiar), äggar (fsv. ængiar). Däremot kvarstår i båda fallen i nästan
undantagslöst i Dagö-Gsvby-, Ormsö-Nuckö- och Rågömålen; i det
förra äfven på Runö och i det senare uti Wichtp. Där förhållandena
varit mindre gynnsamma för ett analogiskt aflägsnande af ifrv. ljud,
t. ex. i ön-stamssub st an t i ven, är detta i allmänhet bevaradt: endast
dialekterna i v. och m. Nyl. (samt v. Eg. Finl.?) hafva — p. gr. af
hsv. påvärkan — också här gemenligen låtit det försvinna; t. ex. bryggå,
rygkå ’rynka’ (subst.; fsv. rynkia).

78. Den från urnordisk tid härstammande förbindelsen
Id har icke, som i hsv., i vissa fall assimilerats till II, t. ex.
häld o. d, ’hålla’ (fsv. halda), kéldån o. d. ’källan’ (fsv. kældan),
käldär o. d. ’kall’ (fsv. kalder).

I somliga delar af Nyl., t. ex. i Pyttis och fakultativt i v. Nyl.,
årergifves ’kall’ med käl[är], en analogibildning till neutr. sg. kält. De
flesta östsv. dialekter hafva i ett eller annat ord — de på fasta Ål,
i många — ur hsv. infört II i st. f. Id.

79. Förbindelsen mb har icke assimilerats till mm,
ifall den — af gammalt eller till följd af östsv. apokope
(mom. 49) — står i stafvelseslut. Ex.: lamb o. d. ’lam’ (fsv.
lamb), timbri o. d. ’timret’ (fsv. timbrit), rambfa o. d.
’ramlade’, trumb1) ’trumma’ (fsv. trumba).

Att mb i de finländska målen kvarstår oassimileradt äfven då
vokal följer, ses af § 3,5. Ösjprov.-dialekterna, som däremot
assimilerat det i denna ställning (§ 9,2), förete p. gr. af utjämning från for-

’) Finl. o. Nargö tråmbu o. d.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free