- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
187

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sydfinl.-baltiska företeelser.

187

näs och Kökar, §§ 32, 39, samt hw- > [? kw- >] w- i PetaL, Malaks och
n. Korsn., § 27. Att de öfriga finländska målens v- = urspr, hw-
åtminstone delvis är infördt ur hsv. i st. f. ett tidigare förefintligt kv-1. kw-,
synes ganska sannolikt: också i (ö. Eg. Finland?), v. och m. Nyland
användas numera vanligen former utan k.

C

3. k- och explosivt g-ljud kvarstå — utom i östligaste
Egentliga Finland och västra Nyland t. o. m. Ingå samt i
östra Nyland fr. o. m. Pärnå och Liljendal (jf. §§ 43, 49) —
såsom sådana framför palatala vokaler och j, vare sig att
dessa tillhöra starktoniga eller svagtoniga stafvelser; t ex.
känn[a]: hsv. utt. tjänna; skinn: hsv. utt. sinn; gBd o. d.
’göda’: hsv. utt. jöda; gjord o. d. ’gjorde’: hsv. utt. jorde.
(täki -ä ’taket’; ryggin o. d. ’ryggen’.)

I Korpo — dock icke i den nordligaste delen — visa likväl
många ord, om ock jämförelsevis sällan, alternativformer med
förmjukad guttural konsonant; tvifvelsutan hafva dessa inkommit ur de västra
granndialekterna. — Om S för sk1, sk) i samma mål se § l,so anm.—
Inom de baltiska målen motsvaras k, g i några enstaka fall af dental
kons.: Nuckö tiin ’kärne’ fjte k Sn), tiöA (jte kiöA), Dagö tild ’köld’,
Estl. difis ’fiskljuse; fiskmåse’ (Gsvby, Ormsö och Nuckö därjte giOs),
Runo dikk ’gick’.1) Naturligtvis får man dock icke med Vendell (Sv.
lit. sällsk. i Finl. förhandl. o. upps. I s. 50 f.) uppfatta denna till vissa
ord inskränkta företeelse som början till en allmän förmjukning af k,
g i Ösjprov.-målen. I de tre första fallen är hsv. invärkan, i de båda
sistnämda dissimilation tänkbar (dias skulle hafva uppkommit i smsgen
*fiskgiüs). — Ang. bevarandet af k, g i en nordfinländsk dialekt se § 34.

4. Urspr, ps har bibehållits, utan öfvergång af p till f,
i Östersjöprovinserna, Nyland och Egentliga Finlands
östligaste del2), t. ex. tftps ’tofs’, räpsft o. d. ’räfsa’.

1) Däremot torde icke Runömålets midi ’mygga* höra hit; denna
form har med ali säkerhet utvecklat sig ur ett äldre *myðja; jf.
ö. Eg. Finl. måd (o. Nyl. mådd) ’småmygg, mott’ samt Ormsö midi,
Nyl. måda ’vimla’. — *) Jag förutsätter vid denna formulering en sam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free