Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 8
Sydfinländska företeelser.
193
För den sydfinländska gruppen äro följande
företeelser utmärkande:
B
1. Ursprungligen såväl som enl. § 1,28 långt o har
diftongerats till ftu i östra Egentliga Finland från och med
Pargas, sannolikt hela Nyland, samt på Nargö, t. ex. bftuk
’bok’, ståurär ’stor’, bfturd o. d. ’bord’.
Under inflytande af hsv. har nylåndskan i allmänhet åter utbytt
åu mot ö; i vissa delar af Esbo, Lappträsk och Strömfors höres dock
diftongen fortfarande tämligen allmänt. Detta utbyte är åtminstone
delvis af jämförelsevis ungt datum. Också i Finnby öfverväger det
hsv. o, ju längre mot sydväst dess mera. — Ifrv. diftongering visar
sig äfven i vissa nordfinländska mål. se §§ 24, 34.
2. Maskulina substantiv med obest. plur. på -ar hafva —
såväl i de egentliga sydfinländska dialekterna som i
Nargö-målet — i best. plur. antagit ändelsen -ana i st. f. det (enl.
§ 1,49) ljudlagsenliga -a[n]; förmodligen i anslutning till
femi-ninerna, hos hvilka artikelns äudelsevokal af urspr,
slutljudande r skyddats för apokope. Ex.: dagana ’dagarne’, drftpana
drupana ’dropparne’, skönana skftunana ’skorna’ (jf. § 1,61).
I de östligaste nyländska socknarna — Pyttis, Strömfors och
Lappträsk — användes likväl fortfarande, jämte vanligare -ana,
ändelsen -a[n], åtminstone hos starkt böjda maskulina, t. ex. hunda[n]
’hundarne’, säkkafn] säckarne*. — Betr. änd. -ana i best. plur. af svaga
mask. i n. Öbott. och Houtsk. se §§ 18, 20, 39. I fasta Ålands mål,
tyder på tillvaron af en samöstsv. ljudlag, enl. hvilken n försvunnit
framför s i svagtonig stafvelse. Sålunda anträffas i de flesta diall.
i aftåst o. d. (fsv. i aftons) ’i går afton’, i märäst o. d. (fsv. i morgons)
’i morgse’, och i n. och m. Öbott., Ormsö-Nuckö etc. saknas
slutartikelns n regelbundet framför genitivändelsen, t. ex. priUtis o. d. ’prästens’,
pjgus o. d. pigans’, hästas ’hästarnes’. Företeelsen får naturligtvis
tänkas hafva blifvit inskränkt inom sina nuvarande gränser genom
analogibildning eller hsv. invärkan.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
