Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 De östs veneka dialekterna.
sup. friga; Gsvby o. Rågöarna kwlg: best. 8g. kwlga, pl. kwlgar -ir.
I Kunö väi, Ormsö, Runö tåi tål ’tåg’, Ormsö till ’tjog’, Gsvby råi ’råg’
bar det blifvit infördt i den form det framför slutartikeln antagit (jf. §
1,15). — På samma sätt har det slutlj. d-ljudet i Rågö- och
Wichtp.-målen synnerligen ofta, i Nargömålet oftast blifvit återstäldt, t. ex.
lid »d ’led’ (neutr.): best. sg. Iftði ildi, pl. Mtöir ildir; (? Rågö-)
Wichtp. siQft, pret. siäud: pres. siitàär, pret. part. siudi; Rågö-Wichtp.
si<h best. sg. siða, pl. síðar. I de öfriga baltiska målen förekomma
dylika analogibildningar endast undantagsvis, emedan ð här bortfallit
också i inljudet, jf. § 58. Också f i Runömålets riy ’rad’, staf ’stad’
(fem.), lua;? ’låda’ förskrifver sig ur de med vokalisk ändelse försedda
formerna af de resp. orden, i hvilka former det uppkommit enl. § 67.
I regeln har dock växling mellan kvarstående och bortfallet ð eller g
upphäfts sålunda att dessa konsonanter genomgående aflägsnats. —
Till någon liten del böra väl ock undantagen från vår regel skrifvas
på det hsv. inflytandets räkning.
16. I svagtonig stafvelse har slutljudande, urspr, kort
n bortfallit; dock ej i Nargömålet. Också där n först
genom apokope enl. § 1,49 kommit i slutljudet, har det varit
underkastadt denna ljudlag. — Ex.: bðki ’boken’, hästa
’hästarne’ (: s. Öbott. etc. hättan), starka*) ’starkare’ (: s. Öbott.
etc. starkan), igga ëggu (fem.) ’ingen’ (: fsv. ængun), trätta
’tretton’, unda ’undan’, 2 plur. imp. skiöti ’skjuten’.
I mask. sing. af slutartikeln — t. ex. stukkin ’stocken’ — samt
af adj. på -in — t. ex. rutin ’rutten’ — kvarstår n p. gr. af tidigare
längd. Dess bevarande i den attributiva starka adjektivdeklinationens
mask. sing., t. ex. starkan ’stark’, häntyder på, att den äfven här
varit lång; jf. § 1,63 anm. — Bortfall af slutlj. -n har egt rum också i
flere finl. mål, se §§ 17, 26, 34, 49.
17. En del maskulina ja- och feminina jo-
stamssubstantiv hafva infört den på kons. i slutande stamformen (som
urspr, förekom blott framför ändelsevokalerna a och u) jäm-
») Gsvby, Rågöarna o. Wichtp. starkari -äri. — *) Gsvby, Nuckö
rutindär, resp. -indur 1. -ian.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
