Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Göra vi i enlighet härmed början roed språket i öster- § 10.
botten och Satakunda, så hafva vi först att märka, att
detsamma i singularis af adjektivens predikativsystem (jf. §
1,37) — i likhet med hsv. men afvikande från alla andra
östsv. dialekter (jf. dock § 36) — låtit femininets form belt
och hållet uttränga maskulinets; t. ex. (mask. o. fem.) rik,
jf. ö. Ål. mask. rikttr: fem. rik. Sannolikt öfver hela detta
område har ock kort ä blifvit ë vid de yngre
förlängningar (jf- § l)45) det undergått framför tonande spirant +
annan kons. (§ 1,28 d) samt, i vissa trakter, framför kort slutlj.
konsonant (§ 21), t. ex. krëvd ’kräfde’, ëlu o. d.1) ’ödla’ (isl.
eðla\ jf. s. Finl. Slft o. d.), nëglu o. d.2) ’finné, blemma’ (smh.
m. isl. nagli ’spik’: jf. hsv. spikböld); Sat., Ilmola o.
Korsholms h:der vëg ’väg’, bjër ’bära’3), Närpes etc. (jf. § 31)
stjër o. d. ’skära’ (subst.), led ’lada’4). Likväl kan denna
förändring icke skönjas i norra Österbotten, hvarest väl detta
ë, liksom det på äldre SI. urspr, ë återgående, i
anslutning till hsv. blifvit utbytt mot I; hvad enskilda ord
beträffar, har äfven annanstädes ett liknande inflytande gjort sig
gällande (jf. § 1,45 anm. o. 71 anm.). Hela Österbotten och
Satakunda tillhör tvifvelsutan också en utveckling af & till u
i svagtonsstafvelser framför n (som sedan kan hafva
bortfallit enl. §§ 17, 26, 34), t. ex. fämtun o. d. ’femton’ (: fsv.
fæmtari), fijund5) ’fiende’ (: fsv. fiande fiondé). Denna ljud-
l) Jf. § 1,54. Förek. åtm. i mell. Öbott. — •) üppg. fr. mell.
Öbott. Sat., s. Öbott. neggtu o. d.? — •) För Sat. uppgifves blår. —
*) Jf. § 1,43. — 8) Anf. fr. m. Öbott. Den ögg. i > i i detta ords
suffix, som således inträdt i österbottniskan, förutsätter en vokallängd
af äldre datum än den vanliga förlängningen framför nd (§ l,eo),
eftersom ett p. gr. af denna långt a icke blifvit å i Finland, § 2,14; beror
vokallängden på att suffixet reflekterar urgerm. -ond- ocb haft stark
biton? Eller — innehåller tilläfventyrs Öbott. fijund samma
afljuds-stadium af suffixet som bonde’ « *bðundi, Noreen, Gesch. d. nord.
spr. § 235)?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
