- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
215

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Österbotten.

215

’locket’ (fsv. bket), stidji ’stigit’, sättjin ’säcken’, Aläddjur o. d.
’släggor’ (fsv. slæggiur), drëndjar o. d. ’drängar’ (fsv. drængiar).
Framför ändelsen i 2 plur. imper. har gutturalen blifvit
åter-stäld genom utjämning i paradigmet. De ur palataliseringen
framgångna konsonantförbindelserna hafva i vissa dialekter
utvecklat sig vidare till alveol. ts, dz (tts, ddi), § 16; om
bortfall af t i förb. sts se § 18, och om försvinnandet af uddlj.
d framför j § 23. I inljudet har det enl. nyssnämda
ljudlag uppkomna korta d-ljudet, såvida det ej föregås af nasal
eller i, städse bortfallit; i dylika fall uppträder det därpå
följande ljudet öfveralt som vanligt prepalatalt j*). Ex.: vëjin
o. d. ’vägen’, bjärji o. d. ’bärget’, tft£jin o. d. ’talgen’, røuji o. d.
’flugit’ (men stidji stidzi ’stigit’, tindje o. d. ’tinget’)2). Ett
par specifikt österbottniska drag äro vidare öfvergången af
uddljudande gn till kn (ang. hvars förändringar i en del mål
se följ. §), t. ex. knld ’gnida’, knaga knäg ’gnaga’3), samt
utvecklingen af ä + urspr. spir. g framför n till dift. Si —
en ljudlag, hvars genomförande i Gkby-Nvet.-målet dock är
tvifvel underkastadt, enär det enda exemplet, räin ’regn’ (fsv.
ræghn), här ersattes af ett rägn4). — Härtill bör ännu
läggas, att de svaga verb af II konj., hvilkas rot slutar på r,
till undvikande af ett pret. part. och sup. på l (jf. §§ 1,65,
7,4), hvad dessa former beträffar, trädt öfver till samma kon-

J) Om liknande bortfall i Ålands h:d och Houtsk., ö. Eg. Finl.,
v. och ö. Nyl. se §§ 35, 43, 49. — *) Freudenthal omtalar likväl i
fråga om Närpesmålet, att detta d-ljud stundom höres, om ock mycket
svagt och otydligt, efter lång vokal. Åsyftas härmed blott en mer än
vanligt „trång" artikulation af j-Jjudet? Jf. äfven de från
Vörå-och Ped.-Purmomålen anförda formerna skåudjin sködzi (jte sköji). —
s) I ett par sydfinländska mål, Pyttis- och Strömforsmålen, förekommer
öggen gn- > kn- äfven, § 49. —4) Sistn. form kunde vara införd ur hsv.,
med ljudsubstitutionen gn för gn; dock gäller detta naturligtvis äfven
om samma form i utomösterbottniska dialekter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free