- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
253

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

§ 36 Ålands h:d. 253

starkt betonade, af vokal efterföljda förbindelser af kort
vokal och följande kort konsonant förlängt den senare; endast
då denna är i, den förra, efter hvad det tyckes. En
härigenom uppkommen tenuisgeminata har icke deltagit i öggen
kk, tt, pp > resp. hk, ht, hp (§ 39). Sålunda t. ex. maggå
’måge’ (: isl. magt), harrå ’hare’ (: isl. hari), näwå ’näfve’
(: isl. hnefi), trässu ’trasa’ (: Nyl. etc. träsu), greppft ’grepe’
(jf. Öbott. gripan o. d.), sellft ’sele’ (: isl. sili), »innu ’sena’
(: isl. sina\ riwe ’rifvit’ (: isl. rifit), strftkkft ’stråke’ (: v. Nyl.
etc. strftka), hftddån ’hvadan’ (: isl. huaðari), burre ’burit’
(: isl. borit), stjutte ’skjutit’ (: isl. sJcotit). I ett fall ersättes
emellertid förbindelsen kort vok. -f- lång kons. oftast af lång
vok. -f- kort kons., nämligen i verbens presensstammar; hvad
I sv. konj. beträffar, äfven i pret. och sup.; t. ex. knådå, -år
’knåda, -ar, -ade etc.’ (: isl. hnoða etc.); fär& ’fara’ (: isl. fara);
vSvå, -är ’väfva, -er’ (: isl. vefa, vefr). Denna kvantitet
förskrifver sig rimligtvis från de ändelselösa infinitivformerna
— sådana förekomma i åländskan jämväl hos de urspr,
kortstafviga verben, se här nedan — hvarest de utvecklat sig
enligt de för enstafviga ord gällande lagarna, ang. hvilka se
§§ 1,28 e, 21 l). Beträffande enskilda ord, i hvilka
Kökarsmålet dessutom har lång vok. + kort kons. emot vår regel,
torde påvärkan västerifrån vara att antaga. — Ett annat
skiljemärke mellan de åländska och de öfriga östsv. målen
är, att de förra återge urspr, kort i med e, urspr, kort y
med S framför stafvelseslutande urspr, kort konsonant äfven

’) De infinitiver, hvilka innehållit sådana förbindelser af kort
vok. och följ. kort kons., som enl. § 36 fått den senare förlängd i enst.
ord, visa i öfverensstämmelse härmed kort vok. -f- lång kons.: vettå
’veta’, Setta ’sitta’ (jf. Eg. Finl. o. Nyl. sita), hettå ’heta’ (motsv. ett
urspr. *hita). Andra infinitiver med samma kvantitetsbehandling äro
ättå ’äta’ (jte ätå), låvvå ’lofva , jevvå ’gifva’, kämmå ’komma’, Semmå
’simma’.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free