- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
273

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Estland utom Nargö.

273

kort vokal, annan än a, med följande kort slutlj. tenuis ej
undergått någon ljudlagsenlig förlängning (?), § 8,7.

En betydligt mera utpräglad fysionomi företer estsven- § 52.
skan, om vi lämna dét halft finländska Nargömålet ur
räkningen. Företeelser, som tillkomma samtliga mål i Estland
med undantag af Nargö (äfvensom
Gammalsvenskby-målet) äro följande. I korta starktoniga stafvelse^ som
efterföljas af a, har a öfvergått till &, t. ex. tåla ’tala9, låka
låga lake9, håna ’hane’, håmar ’hammare1. Troligtvis är detta
egentligen en omljudsföreteelse: ändelsevokalen i de
hithörande orden har väl på ett tidigare stadium lydt å — såsom
den ännu gör i Houtskärs- och Kökarsmålen, § 39 — ehuru
den sedermera åter blifvit a enl. § 9,9. Att det förstnämda
å-ljudet på Dagö, Ormsö och Nuckö stundom utvecklat sig
vidare till u, ses af § 62. — Slutljudande å (< urspr, i enl.
§ l,i) har blifvit aw (på Dagö åw), t. ex. saw såw ’så’ (subst.),
saw ’så’ (verb), aw åw ’å’, haw1) ’årunderlag’ (jf. isl. Aar),
straw stråw ’strå’2). Hos de flesta ord, som till följd häraf
kommit att visa en växling aw (åw): å inom
paradig-met, är företeelsen inom flere eller färre mål åter utplånad
genom utjämning, t. ex. Dagö-Gsvby, Ormsö-Nuckö så (vb.):
pres. sår, pret. sådd; Ormsö-Nuckö å: best. sg. åi, pl. åar;
Lill-Rågö, Wichtp., Ormsö, Nuckö, Gsvby strå: best. sg. stråi,
pl. stråir. — Starktoniga stafvelser, slutande med kort vokal,
annan än a, + kort tenuis, hafva ljudlagsenligt förlängts
medelst konsonantens geminering (jf. § 67)3), t. ex. späkk ’späck’:
isl. spik; vätt ’vett’: isl. vit; brått ’brott’: isl. bröt. Öfveralt
visa dock många ord i st. f. kort vok. + lång kons. antin-

*) Uppg. fr. Nuckö o. Wichtp. — *) Däremot hafva väl
Rågö-Wichtp. Al&w ’slog’, låw ’låg’, såw ’såg’, liksom äfven Ormsö-Nuckö
löw söw, Dagö-Gsvby låw slw uppkommit af *Alöu, *låu, *siu »hvilka
former tidigare utmärkt pret. plur. — 3) Samma behandling af kort vok.
+ kort kons. förekommer i Ålands h:d, § 36.

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free