Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 De Ö8t8ven8ka dialekterna.
gen kort vok. + kort kons. eller (i Rågö-Wichterpalmålet) l&ng
vok. + kort kons. Jag har ofvan (§ 9,4 anm.) härledt det förra
fr&n en utjämning med de tvästafviga formerna af samma ord,
hvarest någon kvantitetsförändring icke kom i fräga (§ 2,17);
det senare kan bero p& analogibildning efter de öfriga (ej pä
tenuis slutande) enstafviga orden med urspr, kort vok. -f- kort
kons., i hvilka vokalens förlängning var ljudlagsenlig (enl. §
9,4) — Genitiven har, för så vidt den följer efter det af
densamma bestämda substantivet, utvidgat sin form med ett a
(af pronominalt ursprung?) Af Rågö-Wichterpal- och
Dagö-Gsvbymålen användes denna utvidgade form endast
fakultativt. Ex. på den äro: mansa ’mans1, bånisa ’barnets9, plkasa
o. d. ’flickans’ (jf. fsv. pika). — Ett dominerande inflytande
på adjektivafledningen har suffixet -ött–hvaraf, enl. §§
1,29, 30 o. 7, 9,9, -at- (-ät-, § 57, -ad-, här nedan) — vunnit.
I analogi med detsamma har urspr, -uy–östsvenskans
vanligaste adjektivsuffix — nästan genomgående utbytt sin
konsonant mot t *). Denna analogibildning förbereddes
sannolikt hos de långstafviga adjektiven, hvilka utgjorde det
öfvervägande flertalet, genom att deras obest. neutr. sing. kom att
ändas på (-åt-, sedan) -at-, liksom -ott- afledningarnas: jf. §§
6,1, 9,92). Medan analogibildningen här hade en
fullständig öfverensstämmelse med de sistnämda till följd,
sträk-ker sig hos de kortstafviga likheten endast till konsonanten.
Ex.: avämmatlr o. d. ’sömnig’: isl. suefnugr; biöatär o. d.
’blodig’: fsv. blóþugher; läiratär o. d. ’lerig’: isl. leirugr;
staðutan o. d. ’stadig’: fsv. stáþugher — jf. stakatär o. d.
’kort’ (fno. stokUttr), skallatär o. d. ’skallig’ (isl. skoUóUr).
*) Så äfven i s. Öbott., § 30. — s) Östsv. visar städse -t (1. därem.
svar. ht, § 39) för -kt i neutr. sing. af uf- adjektiv — antingen p. gr.
af nybildning till de former i paradigmet, där suffixkonsonanten
ljudlagsenligt försvunnit, enl. § 1,57 (o. § 59); eller till följd af en ljudlag,
som vore jämförlig med den i § 1,53 omtalade utvecklingen pt > tt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
