- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
282

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

296

De östs veneka dialekterna.

sing. v6v; svunu ’försvunno’: sing. svann; funu ’funno’l): sing.
fann; fulu ’föllo’: sing. fåll; hugli ’höggo’: sing. hågg2).
Uppkomsten af slika former har väl föranledts, å ena sidan af
pret plur.-ändelsens ljudlagsenliga bortfallande efter lång
rotstafvelse (§ 1,49), å andra sidan af den växling mellan
lång rotstafvelse i pret. sing. och kort i pret. plur., som
förefanns hos de flesta starka verb: jf. bält baif ’bet’: pl. bitu;
fraus fråus ’frös’: pl. frusu; skär (§ 1,28 e): pl. skuru (se
ofvan); låpp ’lopp’: pl. lupu. Att vissa mål jämväl i pret.
part. och sup. utbytt lång rotstafvelse mot kort, ses af § 62.

§ 59. De estländska målen inom den i föreg. § behandlade
dialektkomplexen, d. v. s. JDagö-Gammalsvenskby- och
Ormsö-lfuckömdlen, hafva låtit v i förbindelsen tv- (<
urspr, tw- 1. þw- enl. § 1,17 o. 23) öfvergå till f, t. ex. tfä
fä ’två’, tfatt fatt ’tvärt’. Halfvokalen i är — i alla dessa
mål dock blott ifall den hvarken varit uddljudande eller
föregåtts af s eller t (jf. § 64) — bortfallen framför ä (ang.
hvars utveckling ur urspr, a se § 1,2) och dess
motsvarigheter, med undantag af det på Nuckö enl. § 66 uppkomna ä.
Ex.: bäll ’bjällra’ (fsv. HæUa), spWki o. d. ’spjälka’, fär fáðr
’fjäder’, mält ’mjälte’, hä£p o. d. ’hjälpa’3), spëld ’spjäll’4).
Dagö-Gsvby fiM ’fjärde’ är möjligtvis påvärkadt af fiör ’4’.
En annan konsonant, hvars bortkastande i vissa fall
karakteriserar de ifrågavarande målen, är urspr. y. Detta har
försvunnit dels i intervokalisk ställning, då den föregående
vokalen är kort, t. ex. lea ’legat’, måa mua ’måge’, såå sua
’sagt’ (fsv. saghat), dräa ’draga’, bua båa ’båge’ *), Wau ’mjäll1:
(? Rågö-)Wichtp. flagu. Att g i verbet väga och
sammansättningsleden väga- ’väg-’ blifvit analogice återstäldt, lider

*) Runo funnii. — *) Nuckö hugd, Runö hftud. — 8) Dagö siUp.
— *) Nuckö spiild. — 5) Formen bua uppgifves tillhöra också
Runö-målet. Jf. emellertid de ur detsamma anförda rä^nbu^a ’regnbåge’,
bu?a ’stråke’.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free