- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
290

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

290

De östs veneka dialekterna.

eller på oriktig uppteckning eller på att företeelsen ej
tillkommer hela Nuckö. — Inskränkt till det egentliga Nuckö
— halfön med detta namn — är en öfvergång, efter de i §§
1,28, 9,4 omtalade förlängningarna, af kort ö till u i sluten
stafvelse framför r, l (eller supradental konsonant); t. ex. murkur
’mörk’, mutt ’mört9, kulk ’kälke’ (: Gsvby kitøk), spulk ’spjälka’
(: Gsvby spöflci), hu/matur ’brokig’ (: Gsvby hS/matär).

§ 67. Återstår så blott den sista länken i den östsvenska
dialektkedjan, Hunömdlet. Detta har mer än någon annan
svensk munart hitom Östersjön gått sina egna vägar.
Särskildt vokalismen är i många punkter egendomligt utbildad.
Mest påfallande är måhända den diftongering till ua, som ä
undergått — såväl där det utvecklat sig ur urspr, ä (§ l,i)
som där urspr, kort a, förlängdt enl. § 1,28 a, b, eller § 1,60
ligger till grund därför, t. ex. kruak ’kråka’, muan ’måne’,
guacZ ’gård’, buan ’barn’ (: estsv. etc. bän), huald ’hålla’
(: Ormsö-Nuckö etc. håld), luaggär ’lång’ (: O.-N. etc. läggur
o. d.), luand ’land’ (: O.-N. länd), luam ’lam’ (: O.-N. etc.
låmb). Ett föregående v-ljud har bortfallit, efter hvad det
tyckes, t ex. uatär ’våt’, uar ’vår’, tua ’två’ *). De få ord,
som förete ett på urspr, ä 1. a återgående ä, torde alla vara
lånade. Vidare representeras urspr, ou af åu, t. ex. dråum
’dröm’ (isl. drgumr), dåuär ’döf’ (isl. dgufr), stråuk ’strök’
(isl. stryuk). Urspr, i och y hafva framför l, r utvecklat sig
till D (framför hvilket w bortfallit), t. ex. ful ’fila’, sül ’sila’,
hül ’hvila’, spür ’spira’, stör ’styre’. Också dift äi — såväl
den ursprungliga som den enl. § 9,8 af By uppkomna — har
i samma ställning förändrats, nämligen till ä + spirantiskt
g-ljud, t. ex. Myl ’dela’ (: isl. deila), häylär ’hel’ (: isl. heitt)
äyr ’öra’ (: isl. øyra). I ordet ’mera’, hvars allmänna
östsvenska form är mäir o. d., kom någon tillämpning af ljud-

») Vendell skrifver wuatør, twå (men uatflim ’våt imma’, uar).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free