Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runo.
293
i fråga om kvantiteten hafva vi att annotera ett par
afvikelser från de öfriga baltiska målen. Att brytningsdiftongen io,
då urspr, gg följer efter den, ej som i dessa öfvergått till
iå (jf. § 1,47) — t. ex. siögg ’sjunga’, Aliögg ’slunga’ — har
tvifvelsutan sin grund däri, att den härstädes, men ej där,
förlängts (§ 9,n) fore nämda öfvergång. Förlängningen
af starktoniga korta stafvelser, som utgöra fullständiga ord
(§ 9,4), har äfven om slutkonsonanten är en tenuis skett
så, att den föregående vokalen blifvit lång1), t. ex. skåt
’skott’ (: isl. skot), két ’kött’ (: isl. kiot), spëk ’späck’ (: isl.
spik), skëp ’skepp’ (: isl. skip). I ett ord, bit ’bett’, är
dock det ursprungliga kvantitetsförhållandet återstäldt genom
utjämning med de tvåstafviga formerna (jf. § 2,17). Den hos
många substantiv förekommande ljudlagsenliga växlingen
mellan lång vokal i enstafviga former och kort i två-1.
flerstaf-viga har liksom i Rågö-Wichterpalmålet (§ 54) framkallat
analogisk förkortning af lång vokal i vissa tvåstafviga
substantivformer, t. ex. iudu ’jorden’: obest. f. iöd; sulu ’solen’:
obest. sg. sol. De ursprungligen på mb slutande
substantiven hafva generaliserat sin antevokaliska stamform på -m
(§ 9,2), med uppgifvande af den andra, som bevarat -mb
(§ 1,79)2): luam ’lam’ (fsv. lamb), duam ’dam’ (fsv. damb),
kuam ’kam’ (fsv. kamber), uam ’våm’ (fsv. vamb). — Till de
mest karakteristiska dragen hos Runömålet hör den grundliga
omgestaltning substantivflexionen undergått. Först och främst
äro den obestämda pluralens former ersatta genom den
bestämda pluralens3), t. ex. hästa ’hästar, -arne’, jf. estsv. obest.
f. hästar: best. f. hästa; sänl ’söner, -erne’, jf. estsv. obest.
J) Denna behandling af kort Yok. + kort tenuis förekommer
också i s. Öbott., Sat., Ål. och v. Eg. Finl., se §§ 21, 22. — *) Häruti
öfverensstämmer Runömålet med Rågö-Wichtp.-målen, om hvilka se § 54.
— *) Best. plur. har också i Gkby-Nvet. utträngt den obest., se § 18.
f
L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
