Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. [1757, vid årets slut]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krigs-Conseillen blifwit noga ventilerade, hwilket thera för
Fäderneslandet skulle wara det säkraste och förnuftigaste, äro de
orsaker som twungit oss att taga detta partie. Jag säger med
alt skiähl, att wij dertill warit twungne, ty sannerligen om
egen ära, lust och hög fådt taga rummet framför Rikets wäl
och nytta, eller om desperation och förwirrelse öfwer så
mycket tillstötande ondt fådt råda öfwer förnuftet, hade Eder
Kungl. Maj:t i stället för detta, antingen fådt se en underlig
relation om en Bataille, (hurudan den aflupit wet Gud), eller
ock fådt höra det wij under en sådan marche och dessein
blifwit harcelerade och pillerade både af proviant, ammunition
och bagage, samt slutel:n af fiendens starka Cavallerie
couperade ifrån all appui. Jag wet och är försäkrad, det hos
alla warit det upsåt, at efter yttersta wett och samwete wilja
giöra det bästa, som i sakernas närwarande belägenhet kunde
uptänkas, och wij således icke kunna reprochera oss, ehuru
oförståndige belackare torde wilja oss tillägga, at hafwa
wikit undan af otidig räddhoga eller förgäten skyldighet. I
anseende hwartill wij äfwen för ondsko och fördom i den
dehlen icke frukta. Slutel. får iag i underdånighet tillägga, at
min af siukdom och trägit arbete nätter och dagar uttröttade
kropp och sinnen icke förmå at detta wärck längre
continuera. Men hwilken som förordnas att träda i mitt ställe,
beder iag underdånigst icke måtte exponeras att föra krig här i
landet utan ett tillräckeligit antal lätta troupper, med mera,
som nödig ändring behöfwer, om annars wäl skall afgå. Jag
twiflar ock att någon finnes så förmäten och dristig, at dess
förinnan åtaga sig sådant utföra. Åtminstone skall iag i den
händelsen af lyckelig utgång, lemna densamma den hedern
at kalla honom den största mästare i wår metier!
M. A. von UngernSternberg[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
