Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar gjorde i Oktober 1808.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osannt. Efter utstånden hård medfart, och flere veckors
fängelse i Petersburg, blef han på sina bröders förbön, och sedan
han bekänt sig brottslig, såsom enda utväg att slippa lös,
frigifven. — Den 4:de presten Adjuncten Ruuth, som satt i
Borgå några dagar; den 5:te Kyrkoherden Winter i Libelits.
Se här efteråt.
Så snart Ryska Arméen erhöll den vigtiga Sveaborgs
Fästning den 4:de Maji, utgafs befallning af Gref Buxhövden
om Tro- och Huldhetseds afläggande under Hans Ryska
Kejserl. Maj:t. Detta bekymrade mången som ansåg sig ej vara
frisagd sin Trohetsed under Konungen af Sverige till dess
Hans Svenska Maj:t genom Fredslut öfverlemnat landet.
Emellertid är icke bekannt att någon at de högre Embetsmännen i
Åbo eller annorstädes (utom Landshöfdingen Wibelius i
Kuopio) gjort någon remonstration. Så mycket mindre vågade
då någon annan vägra att lyda befallning. Man var rädd för
Siberien. I Borgå Domkyrka svuro Bönsöndagen utom *alla*
Stadens invånare, äfven Landshöfdingen Lode, Ridderskapet
och Adeln i Kymmenegårds Län och deputerade af bönder ifrån
hvart härad. När Biskop Cygnaeus med Presterskapet
framkallades att svärja, sade Hr Biskopen till Hr Landshöfdingen
Lode: „Det lärer vara en nödvändighet", hvartill Hr
Landshöfdingen svarade: "Det förstås att det sker på befallning". Enligt
Herr Grefvens förordnande svor först presterskapet derefter
Landshöfdingen med Ridderskapet och Adeln och sedan
Stadsboerne. Domprosten Alopaeus hade dagen förut aflemnat till
Herr Landshöfdingen Lode en skrift på Svenska och
Fransyska, hvaruti han förklarade, det han „trodt sig icke vara
frisagd den tro han svurit Sveriges Konung, så länge landet
icke genom Fredstractat vore afträdt af Hans Maj:t Konungen
i Sverige; att om han sjelfvilligt hade önskat något sådant, det
så mycket mer [icke] bordt kunna läggas honom till last, som
han under Svensk regering vore född och uppfostrad, njutit
den fullkomligaste personliga säkerhet till lif och egendom
för sig och de sina, med all laglig frihet, samt vid flere
tillfällen fått erfara Konungens utmärkta höga nåd, hvarföre han
ock under Svensk regering funnit sig nöjd och lycklig, och vet
sig aldrig hafva gifvit anledning åt någon att om Sig tänka
annat." Men att han nu, [„]sedan hela Landet med dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
