- Project Runeberg -  Ur Finlands historia. Publikationer ur de alopæiska pappren / Del II /
653

[MARC] Author: Adolf Alarik Neovius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fattade tankar under min resa genom Leppävirta Sochn d. 12 Sept. 1754.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jorden fås aldrig då starck, om växterna ständigt afhuggas.
Savolax har i maner, sin marek med brännande matta,
Skiäligt icke jag har, så våldsamt jordene skatta.
Jorden ej skapader är allenast med Elden utöda;
Jorden ju alting bär och skaffar de lefvande föda.
Skaffa då Savolax jord, af siöar, kärr och morassgrund,
Lät din konst blifva spord, at hata tröghet och afvund!
Mera deraf du får, än bränna och härja på skogen,
Åkern evigt består, du nyttiar då rättsliga plogen.
Lita på växter ej blott, i oår kunna de svinna,
Närings ymniga mått, i alla tider vi finna.
Sådd och skärande står, men annan inkomst emellan
Skyndande missväxtår införa så många i fällan,
Lönar ej plogen och harf, och fruchen på jordena felar,
Så bör sökas ny tarf, som penninge bristerna helar.
Konsten blifver då fast, at få rättskaffade medel
Torftighet ängslande last, hvar dag skuldfordrande Sedel.
Täncke hvaren häruppå, så komme vi aldrig i klemma,
Trygge vi då kunna gå, och altid bristerna hämma.
Den vist lyckelig är, som utkomst aldrig må fattas,
Uppenbart yttrar jag här, den konst kan fyllest ej skattas:
Hushålla bore vi så, at giörligste vägar bepröfvas,
Medell-vinsten då få, som till uppehälle behöfves,
Vetenskap hafve vi mest, af ait oss kunde betiäna.
Bästa belönande vinst oss tränger af jordene läna,
Salter af aska fås, och kåda växer på träna,
Mera mångt oss bestås, som til fult närande tienar:
Diuren på näring och ull, hår, skinn, til värmande pälsar,
Jorden ju måste ge tull af alt hvad kroppena frälsar,
Slöigder och ymniga sätt til närande kunde vi finna
Allt utgrundande lätt de flitiga genast påfinna. —
Häruppå göres nu slut, hvad jag i Savolax ämnar,
Grunden är yttrad förut, som öfvertygelse lemnar.
Savolax aldrig bra mår, om Svediebruk altid utöfvas,
Machten däruppå står att klokare inkomst bepröfvas;
Skulle nu Savolax här få sitt Landshöfdinge-säte,
Soknen vist hulpen då är til genast lefvande läte,
Här då skulle bli Stad, til ortens gemensamma nytta,
Mången då skulle bli glad, at hit sin rörelse flytta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:49:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlhist/2/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free