Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oration till firande af Jubelfesten i Borgå Gymnasium den 7 Mars 1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi berömma oss af en allmän uplysning och ett uplyst
tidehvarf framför alla andra, af det uplysta 18:de seculum.
Men äro vi ock i allmänhet så sannskyldigt uplyste, är
Uplysningen till oss alla jämnt utspridd, eller kan detta, utom
en omskapning och förvandling af människians och tingens
närvarande natur, någonsin väntas? Vi tala och skrifva om
människians sättigheter; men huru litet vilja vi vidkännas
hennes skyldigheter? Sedan större delen i vårt Europa af
dem, som genom anseende, magt eller kundskaper och
förnämligast genom effterdömen, styra all den öfriga hopen, de
store, de rike, de lärde, icke mer blott förgätit, utan ock
mångastädes uppenbarligen förkastat, hvad uppenbarelsen oss
lärer, om människio-naturens, genom ett olyckelige
syndafall, iråkade förderf; hurudana äro våra begrepp om
människians rätta lycksalighet i detta lifvet och därefter; om
ändamålet af vår tillkomst och närvaro? Kunna begrepp och
slutsatser om rättigheter och skyldigheter, någonsin rätt
bestämmas, utan afseende på ett tillkommande lif;
Människians pligter emot sig sielf och andra, någonsin äga klarhet,
styrcka och en våra samveten bindande, våra af hvarje den
ringaste anledning och föremål så lätt uprörda begär styras
och tilbakahållas utan afseende på ofelbara belöningar och
straff effter döden? Då vi icke en gång vid kall
öfverläggning, än mindre under starka sinnesrörelser, kunna fördölja
för oss sjelfva, at vedergällningen värckeligen icke,
åtminstone ganska långsamt och för större delen af oss obemärckt
inträffar i lifstiden? Kunna alla de ädlare förmögenheter,
som blifvit människians lott framför de oskäliga diuren, af
en allvis Skapare möjeligen vara förlänta utan afseende på
ett vidare utrymme än vår närvarande trånga och så mycket
inskränkta krets lofvar, til utveckling i ett förestående annat
tilstånd? Men isynnerhet, kunna de väl strafflöst missbrukas
ej allenast til en förnedring långt nedan om fänaden; utan
ock til ett ondskefullt öfverdåd, som gör människior i det
närmaste liknande dieflar? I sanning, kan ju alltid minsta
delen af människio-slägtet någonsin förmodas äga tillfälle til
den upfostran, den öfning och färdighet i förnuffts-slut, at
hvar och en däribland kunde nog tydeligen inse det
ouplösliga sammanhang, som äfven den lärdaste offta med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
