Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oration till firande af Jubelfesten i Borgå Gymnasium den 7 Mars 1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårighet uptäcker, mellan egen och andras, enskylt och allmän
lycksalighet och välfärd; då vi dageligen erfara, huru
begären härvid förblinda äfven de kunnigaste och dygdigaste.
Huru lätt kunde icke då ej allenast särskildta personer, utan
hela samfund, ja sluteligen samteliga människio-slägtet
förvillas, at anse samvete, pligter och alla moraliska begrepp,
för ogrundade fördomar, införde af förvänd upfostran eller
listiga ledares och styrandes egennytta? Erfarenheten
öfvertygar oss at beklageligen och redan en så förderfvelig lära
gör mångenstädes förödelser!
Då äfven hedningar begripa och erkänna
nödvändigheten af religions-begrepp, hvad dyrt värde borde vi icke sätta
på den sanna uppenbarelsen, hvilken så tydeligen utreder
allt det, som både för tid och för evighet, kan försäkra oss
för all fara, ofärd och uselhet! Förnuftet rätt nyttjadt,
finner ju sielf med förödmjukelse sin otilräckelighet, at äfven
i vanliga händelser och vid naturens ordenteligaste
värkningar, vägleda sig; huru skulle det åt sig sjelf lämnadt, förmå
upstiga till de höga föreställningar, om sin och all verldens
Skapare, Hans egenskaper, varelse och värckningar; om
förhållandet emellan sig och Honom, om sättet at erhålla Hans
välvilja, undfly hans misshag, och alla däraf oundvikeligen
härflytande olyckor — dem redan det Gamla och än mer det
Nya Testamentets Skrifter allena satt för oss i så klar dag,
som vårt nuvarande tilstånd möjeligen kan fördraga eller
behöfva. Kan någon trösteligare utsigt finnas under
vedermödor, som ifrån vårt tilstånd här uppå jorden dock altid måste
förblifva oskiljagtiga än de hugneliga evangeliska löften, om
tilgång til försoning för våra öfverträdelser, arfsrätt til
evinnerlig sällhet, medel och styrcka till des värckeliga
erhållande? Det är ingalunda förnufftet sielf, som någonsin kan
motstrida eller förkasta uppenbarelsen, icke philosophien som
kan ogilla Christendomen; utan ett bedåradt, förvändt och
förledt förnuft, en falsk och villfarande philosophie, som
missbrukar sig sielf, förmörckar och förnedrar genom
påståenden utan bevis och slutfölgder utan både grund och
sammanhang, at uphäfva sig til domare i ämnen, som bevisligen
måste, effter sielfva sakens natur och ämnets egen
beskaffenhet, öfverstiga des fattningsgåfva; annors hade til
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
