Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgetal öfver Högstsalig Hans Majestät Kejsar Alexander den Förste, hållit i Borgå Gymnasii öfre lärosal den 2 Junii 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin regering öfver ett eröfradt land. Den åldrige husfadren,
som med smärta skulle sett den samhällsordning förändrad,
till hvars tryggande han användt sina kraftfulla dagar, anade
nu för sina barn och efterkommande en fortfarande lycka; ny
glädje och nytt lif spriddes bland alla medborgareklasser,
den idoge ladtmannen fortfor glad att odla sin ärfda jord;
för handel och slöjder öppnades ett vidsträckt fält;
vettenskapernas idkare lifvades af det nådiga hägn dem ifrån
Thronen lemnades och embetsmannen kände sitt nit förökas att
gagna sitt fädernesland. När på en klar sommardag
himmelen hastigt förmörkas af dystra moln, ljungeld och dunder
hota med förstöring, och de resliga träden, ehuru de böja sig
undan den förestående faran, likväl brytas i stormen eller
splitras af viggen — då bäfvar naturen —; men sedan
ovädret upphört, då solens strålar åter sprida sitt välgörande ljus,
och hvarje lefvande varelse fröjdar sig öfver naturens
härlighet, fästes den tänkande menniskans uppmärksamhet tacksamt
vid Försynens godhet, som öfver jorden nedgjutit allmän
välsignelse, vida öfvergående de enskilta förlusterna. — Så
förskräcktes äfven vi för krigets fasor, men redan emellan
vapnens gny nådde Alexanders milda försäkringar våra öron;
Hans ädla frikostighet utplånade minnet af de olyckor, som
äro krigets oundvikliga följder, och det lugn, den trygghet
och visa författning Han gaf vårt Fädernesland, grundlade
vår och efterkommandes sällhet.
Det var året 1809 som utmärktes af den högtidlighet,
hvarigenom vår samhällsinrättning stadgades. Det var då
Alexander den förste, Rysslands Kejsare och sjelfherrskare,
hyllades såsom Finlands Storfurste; då Han på detta rum,
omgifven af Honom trogne och tillgifne ständer, anbefallde
dem öfverlägga om medlen till deras fäderneslands
lyckliggörande. Redan samma år inrättade Han i Storfurstendömet
den öfverstyrelse, igenom hvilken Hans visa och välgörande
afsigter befordrades, och vårt fädernesland i förening med
det stora Kejsaredömet, lyckligt under Alexanders milda och
rättvisa styrelse, njöt fridens ovärderliga fördelar, medan
krigets förödelser hemsökte andra länder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
