Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgetal öfver Högstsalig Hans Majestät Kejsar Alexander den Förste, hållit i Borgå Gymnasii öfre lärosal den 2 Junii 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men verldshändelsernas gång hotade att förstöra alla de
folkslags sällhet, hvilka underlydde Hans mäktiga spira. Den
man, hvars ärelystnad sträfvade att böja folkslagen under
despotismens ok, förde sina ditintills segrande härar mot
Rysslands gränsor. Napoleon, då ännu Kejsare i Frankriket,
kunde icke fördraga den tilltagande lycka, magt och ära,
som omgaf Alexanders thron. Rysslands fredälkande Kejsare
såg sig tvungen att gripa till vapen för att skydda sitt folk
mot fiendens våld, och Hans hjerta bedröfvades öfver många
sine undersåtares lidande. Ty en oerhörd grymhet utmärkte
den trolöse angriparen, hvars vilda skaror plundrade templen
och hvarken af den vördnadsvärda ålderdomen eller
barndomens oskuld hejdades i sin omänsklighet.
Då vår älskade Kejsare och Storfurste samme år 1812
besökte vårt fädernesland, var det för hvar och en lätt att
blifva varse de mörka bekymmer, som omgåfvo Hans ädla
själ; och folket som såg sin älskling bedröfvad under
omsorgen för dess skyddande mot våld och förtryck, uppsände
till den allrådande Försynen brinnande önskningar för
fäderneslandets vapens lyckliga framgång. — Sjelf förlitande sig
på sin rättvisa sak, sina undersåtares trohet och framför allt,
på den Allsmäktiges bistånd, fruktade Alexander icke att
möta den förmätne härföraren som, då han intågat i
Rysslands åldriga hufvudstad och trodde sig hafva besegrat Ryska
rikets magt, var nära det mål, der hans egna förmätna
öfvermod skulle krossas — och vid årets slut fanns ingen fiende
mer inom rikets gränsor.
Men vår Kejsare, den af Gud välsignade Fursten, njöt
icke allenast den glädjen, att se sina egna stater frälsta, utan
hade äfven den ljufva tillfredsställelsen att blifva Europas
befriare ifrån det förtryck, hvarunder det suckade. Napoleons
uppå sönderbrutna kronor uppresta thron störtades, Frankriket
återfick sitt urgamla Konungahus, och genom de tvänne
fredssluten i Paris, den 30 Maj 1814 och den 20 November 1815,
erhöll Europa lugn, som det under en lång följd af år hade
saknat.
Krönt af lagrar, helsad såsom folkslagens räddare och
välgörare, men sjelf vördnadsfullt förödmjukande sig inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
