- Project Runeberg -  Ur Finlands historia. Publikationer ur de alopæiska pappren / Del II /
793

[MARC] Author: Adolf Alarik Neovius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgetal öfver Högstsalig Hans Majestät Kejsar Alexander den Förste, hållit i Borgå Gymnasii öfre lärosal den 2 Junii 1826

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

otillräcklighet utan den Allsmäktiges bistånd, förtröstade Han
alltid på Försynens visa styrelse, och den Evige tackade Han
ur djupet af sitt innersta, för den framgång, hvarmed Hans
företag välsignades. Långt ifrån att förblindas af sin magt
och den ära Han allestädes åtnjöt, afböjde Han sorgfälligt
alla sådane hedersbetygelser, som på något sätt syntes Honom
oförenlige med den dyrkan Han ansåg sig skyldig den
allrådande Försynen, hvilken ensam Han förklarade tillhöra pris
för de stora värf Han utförde.

En sådan oförställd undergifvenhet under den Högste
åtföljes alltid af de dygder, hvilka göra en Furstes regering
lycklig för hans undersåtare, och som tillvunno vår
bortgångne Kejsare en så odelad kärlek. Rättvis utan hårdhet,
mild utan svaghet, tryggade Han i sitt Rike allmän säkerhet,
men var icke döf för ångrens böner. Han var de nödlidandes
hjelpare, de betrycktas försvarare, enkors och faderlösas stöd.
Hans nedlåtande godhet gjorde Honom tillgänglig för alla
sina undersåtare af hvad stånd och vilkor som helst, och
efterverlden skall om Honom instämma med Hans samtid i
det loford, att Han var de folks fader, öfver hvilka Han med
mild rättvisa regerade.

Häfderna skola bevara minnet af Hans mannamod och
fältherre-talanger, äfven ådagalaggda vid de många ryktbara
fältslagen i det stora befrielse-kriget; men samma häfder skola
föreviga Hans mildhet emot de öfvervunna, och framställa
Honom såsom den skyddsängel, hvars ankomst ingjöt tröst
hos de olycklige. Han hade icke brutit freden; sjelf anfallen
hade Han dragit sitt svärd. Han stridde för att vinna en
säker och varaktig samt med Rysslands ära och Europas
frihet förenlig fred. Derföre sökte Han äfven att allestädes
mildra krigets följder. Han förklarade, att Hans afsigt icke
var, att hämnas de olyckor Hans trogna folk nödgats lida.
Han inskärpte hos sina krigare till en oryggelig pligt, att
med tapperheten förena ädelmod, att igenom iakttagandet af
den strängaste krigs-disciplin gifva förökad glans åt sin
redan vunna ryktbarhet, och att, lönande ondt med godt,
efterkomma Religionens heliga föreskrifter. Då Hans segrande
härar stodo framför Frankrikets hufvudstad, försäkrade Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:49:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlhist/2/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free