Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pl. Ill
gre än hos dessa tvenne föregående arter, upptagande
ungefär Va af skalets längd. Sömmen något djup. Mynningen
oval. Munsömmen hvass, tillbakaviken öfver spindeln.
Skalets längd 17, diameter 10; mynningens längd
12, diameter 8 m. m.
Tillsammans med föregående art anträffas denna
snäcka ganska allmänt och tyckes äfven hos oss äga en lika
vidsträckt utbredning (från södra kusten ända upp till
polarcirkeln) som Lymnaeus ovatus. Enligt Middendorff,
som förenar begge dessa arter till en och samma,
förekommer ovatus hufvudsakligast i nordliga, formen
vulgaris mest i sjdliga delen af landet.
Lymnaeus balthicus Linné.
Helix balthica Lin. F. S. E. 2. p.S52.
LJfmnaea — Nilss. p.6i.
"L. Testa orata, subperforata, rugoso-striata,
brunneovirescen-le, suberosa; spira brevi, acutiuscula; anfractibus quattuor; apertura
otäta, subampliata, columellæ plica distincta. Longitudo 12 ;
Lati-tudo 7; apert. 10, spira 4 millim." Nilsson.
Skalet med en fin nafvelstrimma, ovalt äggrund, tunnt,
strimmadt, genomskinande, gulbrunt. Vindningarne 4; den
sista vidgad och uppblåst. Spiran kort, spetsig.
Mynningen oval. Munsömmen ofta något vidgad, utbredd,
tillbakaviken öfver spindeln.
Djuret mörkgrönt, med öfre delen mörkare, sidorna
och trefvarne ljusare. Manteln grönsvart, merendels med
ljusare fläckar.
I Östersjön, Finska och Bottniska viken är denna
snäcka mycket allmän. Den tyckes likväl blott vara en
genom vistelseort i saltare vatten betingad form af Lym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
