- Project Runeberg -  Finland, landet som kämpade /
9

(1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ton, år 1924 var den 570.000 ton och år 1938 hade den
nått upp till 2.200.000 ton. Produktionen av papper har
stigit från 168.000 ton år 1913 till i medeltal 600.000 ton
1937—38.

Bland skogsförädlingsindustrierna bör ytterligare
nämnas den snabbt växande fanerindustrien.
Trådrulleindustrien har stagnerat, men Finland intar på detta område
en ledande Ställning i världen. Allehanda biproduktion har
utbyggts, bl. a. en konstsilkesfabrik, som emellertid nu
stannar på det avträdda området.

Skogsförädlingsindustrien har svarat för nära 9/10 av
Finlands export. Den har också — direkt och indirekt —
varit den största arbetsgivaren i Finland. Om man
sammanräknar dem som äro sysselsatta i fabrikerna, i
flott-nings- och skogsarbetena, samt i skeppningarna, så
kommer man till höga siffror. Dessutom må man betänka
vilken roll inkomsterna från skogsförsäljningarna spela för
jordägarna.

För Finlands exportindustrier har det varit en styrka,
att produktionen har sammanförts i stora koncerner med
anläggningskombinationer. Bland sådana må nämnas
firman Enso-Gutzeit — övervägande i statens händer —
Kymmenebolaget, Kaukaskoncernen, Rosenlewska firman
m. fl. Också flottning har skett gemensamt.

Dessutom ha träförädlingsföretagen inlett samarbete och
bl. a. skapat betydande exportorganisationer för såväl
trämassa, cellulosa som papper. Avtalet om begränsning av
sågvaruexporten har lett till en fastare organisation
jämväl av den.

Heinniamarknadsindustrier.

Finlands industriliv är inte så ensidigt inriktat som man
av skogsförädlingsindustriens dominerande plats inom
exporten kunde förmoda. I synnerhet under de senaste
årtiondena har en betydande expansion försiggått bland
hemmamarknadsindustrierna. Men det bör också erinras
om, att många av de industrigrenar, som nu uteslutande
arbeta för inhemsk marknad, på sin tid växte fram och
funno sin första blomstring som exportindustrier i
förhållande till Ryssland. Bl. a. hade både textil-, metall- och
läderindustrierna en inte obetydlig avsättning inom det
dåvarande kejsardömet.

För metallindustrien har bristen på inhemsk råvara
städse varit en svag punkt. På sin tid byggdes
tillverkningen på svensk järnmalm, senare delvis på inhemska
sjömalmer. Nya tekniska förfaranden har gjort järnskrot
användbart som bas för produktionen. En omfattande
import av tackjärn och skrot har emellertid varit behövlig.

Under senaste tid har gjorts fynd av koppar i
Outo-kumpu och nickel uppe i Petsamo. Nya industrier ha på
basen av dem vuxit fram. Men därjämte ha kisbränderna
vid kopparanrikningen kunnat utnyttjas som råvara för
en järn- och ståltillverkning, som har lagts upp i rätt stor
skala invid Vuoksenniska.

Den mekaniska verkstadsindustrien hörde till den
kategori, som i rätt hög grad byggde på den ryska marknaden.
Då den bortföll gavs en ersättning i de på grund av
industrialiseringen växande inhemska behoven. T. o. m. har
en viss export kommit till stånd. Bland större företag på
metallindustriens område märkas Fiskars- och
Värtsilä-koncernerna.

Textilindustrierna hade i hög grad byggt på export till
Ryssland. De fingo en ersättare i den växande inhemska
avsättningen, men hade att kämpa med stark utländsk
konkurrens. Utvecklingen har likväl varit betydande. En

koncentration till större företag har ägt rum speciellt inom
bomullsindustrien, där fusion försiggått mellan ett par av
de största bolagen Forssa och Finlayson samt
Tammerfors Linne och Lapinniemi. Också en lokal koncentrering
föreligger. Tammerfors är centrum.

Läderindustrien blev lidande på grund av skilsmässan
från Ryssland, men har sedermera tagit stort uppsving.
Tammerfors är även inom den centrum. Den relativt nya
gummiindustrien har gjort snabba framsteg.

Närings- och njutningsmedelsindustrierna ha byggt sin
snabba utveckling på den höjda levnadsstandarden.
Kvarnindustrien har haft ett särskilt uppsving i samband med
den ökade inhemska spannmålsproduktionen. Det
kooperativa inslaget är här betydande. Sockertillverkningen har
koncentrerats i ett stort företag. Den bygger numera till
en inte obetydlig del på inhemskt råsocker.

Byggnadsämnesindustriernas utveckling har gått hand i
hand med den omfattande industrialiseringen och med
expansionen inom jordbruket. Tegelindustrien har byggts
ut och landets cementfabriker täcka nu det inhemska
behovet. Glas- och porslinsindustrierna uppvisa också vackra
resultat.

Hemmamarknadsindustrien har uppvisat stigande
produktionsvärden och ökad sysselsättning. Dess expansion
återspeglas också inom utrikeshandeln, där importen av
råvaror och halvfabrikat har ökats på bekostnad av
importen av färdiga varor. Det bör också antecknas, att
produkternas kvalitetsvärde har höjts, så att det väl uthärdar
den utländska konkurrensen.

Hugo E. Pip pin g.

Trävaruexporten utgjorde hörnstenen i Finlands
näringsliv. År 1937 exporterades sålunda bl. a.:

Gruvstolpar och mintimmer ..............
Ohyvlade trävaror ...................... .............. c:a 4,200,000 m3
171,000 ton
6.375 ton
290,000 ton
.............. c:a 1,180,000 ton
Tidningspapper ........................ 382,000 ton
Annat papper och papp .................. .............. c:a 234,000 ton
Foto: Suomen-Matkat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:13:46 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/finlsk/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free