Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till ett försvagande av den ryska krigföringen icke blott i
luften utan över huvud taget. Till försvar mot den
ter-roriserande krigföringen var det passiva försvaret, det
civila luftskyddet, tack vare befolkningens förträffliga
luftdisciplin gott. Men en stor svaghet låg i det för
hemorten avsedda luftvärnets absoluta otillräcklighet.
*
Enbart den röda fredsarmén var minst 70 gånger
starkare än den finska stående armén och 10 gånger talrikare
än hela den finska fälthären. Men naturligtvis kunde
Sovjetunionen mot Finland disponera endast en del av sina
stridskrafter. Icke desto mindre voro dessa ofantligt
överlägsna. Men i vilken utsträckning kunde de i praktiken
användas? På Karelska näset voro förbindelserna
tillfredsställande, men på hela den väldiga gränssträckan
norr om Ladoga voro vägarna få och dåliga och den
egentliga ryska basen, Murmanbanan, långt avlägsen från
gränsen och hade, ehuru den torde vara dubbelspårig, en
mycket begränsad kapacitet. För den ryska ledningen var
kriget i huvudsaklig grad ett transport- och
underhålls-problem. På den långa fronten från Karelska näset i söder
till Petsamo i norr torde ryssarna insatt vid krigets
början omkring 20 divisioner å 17.000—18.000 man jämte
talrika pansar- och andra specialtrupper, i allt således
ungefär 400.000 man, d. v. s. minst dubbelt så mycket
som hela den finska fälthären.
De vid krigets början anfallande trupperna hade en
högst ojämn kvalitet. Det visade sig, att större delen av
de ryska trupperna till organisation, befälskader och
utbildning var av undermålig beskaffenhet. Man torde ha
väntat sig en tämligen lätt framgång. Synbarligen har det
föresvävat den ryska ledningen något i stil med det tyska
”blixtkriget” i Polen. Av åtskilliga orsaker ville man
endast engagera ett fåtal av sina förstklassiga trupper,
kaderdivisionerna i Moskvatrakten, under det att sekundära
trupper tjänade som kanonmat. Men materieltillgången
var hos alla de insatta trupperna icke blott riklig utan ger
intryck av en fullkomlig överorganisation. Detta gäller
särskilt artilleri, stridsvagnar, pansarvärns- och
automatvapen. Motorisering och mekanisering voro avsedda för
en kontinental krigsskådeplats. Detta förhållande blev
under framryckningen mera till skada än gagn. Dessa i
Finland inryckande trupper voro nämligen varken
vinter-utbildade eller vinterutrustade. Skidutrustning saknades
Foto: Text & Bilder.
Det inre av en ”korsu” i Mannerheimlinjen. Byggd och
stöttad av kraftiga trästockar.
eller kunde icke användas. Vad den överflödande
mate-rielen beträffar, måste man hålla i minnet, att den ryska
bondebefolkningen är okunnig och saknar mekaniska och
tekniska anlag. Under krävande vinterförhållanden, då
termometern visade ända till —40°, ja —50° Celsius,
kunde den moderna materielen av de ryska soldaterna
varken rätt handhavas eller vårdas. Det biev dock
annorlunda redan efter de första nederlagen, då förstklassiga
och till en del även vinterutbildade trupper insattes, även
om dessa i kvalitet fortfarande stodo tillbaka för de
finska trupperna.
För krigföringen till sjöss och i luften stodo givetvis
ytterst överlägsna krafter till förfogande, varjämte
ryssarna genom ockupation av de baltiska kustpositionerna
hade skaffat sig ett fördelaktigt utgångsläge för såväl
sjösom luftoperationer. Till de förra stod hela den ryska
östersjöflottan till buds samt dessutom vid Norra Ishavet
stationerade sjöstridskrafter.
Huru stor del av den väldiga ryska luftflottan, som
vid krigets början disponerades för överfallet på Finland,
undandrager sig bedömande. En av allt att döma
vederhäftig beräkning talar om bl. a. 500 medeltunga och högst
300 tunga bombplan. I vilket fall som helst
representerade de insatta flygstridskrafterna en förkrossande
övermakt. Det har uppgivits, att det ryska flygvapnet till
organisation och utbildning är ganska defensivt inställt —
något som överensstämmer med den ryska mentaliteten.
Det anses emellertid att de ryska flygarna äro skickliga
piloter men mycket medelmåttiga bombfällare och
kul-spruteskyttar — ett omdöme som knappast jävats av
erfarenheterna under kriget.
*
På Näset...
Den stora ryska offensiven mot Viborg 16/2—12/s 1940.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:49:57 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/finlsk/0034.html
