Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa sidor foto: Finlandia Uutist.
Vad som fanns kvar av den 18:e Jaroslavska divisionen efter förintelsestriden vid Syskyjärvi.
martid en angripares rörelsefrihet högst betydligt. Men
Näsets västra del erbjuder dock stora slätter, lämpliga
för stora artillerimassor och stridsvagnars insättande. Icke
desto mindre var den finska huvudförsvarszonen,
Manner-heimlinjen, av naturen mycket stark, stödd som den var
av vidsträckta vatten på båda flankerna med där belägna
starka kustpositioner, av vilka den på Björkö (Koivisto),
har blivit särskilt ryktbar. — Överledningen av försvaret
på Karelska näset utövades av generallöjtnant Österman.
Då ryska huvudarmén, omkring 200.000 man med ett
1.000-tal stridsvagnar, understödd av starka
flygstridskrafter och av ryska östersjöflottan, den 30 november
igångsatte anfallet, blev det dock ingalunda något
”blixtfälttåg”. Redan vid gränsen presterade de finska
bevakningstrupperna ett segt motstånd, och redan första dagen
utsattes de ryska pansartrupperna för dessa
häpnadsväckande stora förluster av stridsvagnar, som bilda en av
krigets mest karakteristiska företeelser inom alla
operationsområden. Väl placerade pansarvärnskanoner,
landminor och andra tankfällor samt överdådigt djärva finska
patruller, ”sprängkommandon”, fördröjde ryssarnas
framryckning och gjorde den i hög grad förlustbringande. Först
Övermänskliga
den 9—10 december — vid Taipale dock den 6 — fingo
de ryska kolonnerna den första kontakten med
Manner-heimlinjen och blevo omedelbart hejdade. Vid Finska viken
blev det stopp sydväst om Björkö (orten) vid Muurila, mest
på grund av kustbatteriernas flankerande och bestrykande
eld. Längre in på Näset i den för framryckning
fördelaktigaste terrängen kommo dock ryssarna fram till Summa
by och längs järnvägen mot Viborg en bit nordväst om
Perkjärvi. Vid sjösystemet kring Muolaa hejdades ryssarna
i passen och längre öster ut längs Vuoksens södra strand
och dess utvidgning Suvanto. I passet vid Taipale,
välkänt i svensk krigshistoria från många vapenskiften med
moskoviterna, lyckades ryssarna komma över och
framrycka omkring en mil mot Kexholm, men kastades
tillbaka genom ett finskt motanfall.
Från och med den 15 december intill årsskiftet utförde
ryssarna envisa och synnerligen förlustrika anfall,
understödda av upp till 200 attackflygare, särskilt vid Summa,
Muolaa, på Suvantos is och vid Taipale, medan flottan
och flygstridskrafter gjorde de största ansträngningar att
tysta de besvärliga Björköbatterierna. Alla anfall blevo
avslagna, mestadels redan i Mannerheimlinjens förterräng,
en och annan gång efter motstötar och närstrid inom
försvarszonen.
Sedan 100-tals stridsvagnar förstörts och de ryska
divisionernas anfallskraft brutits, inträdde vid årsskiftet ett
längre uppehåll i operationerna. Ryssarna började att
befästa den terräng, de vunnit. Under hela januari månad
inskränkte de sina operationer till mindre, sporadiska
framstötar trots det, att antalet divisioner torde ha ökats till
16—20, av vilka dock utan tvivel en del voro utnötta.
Säger ryktet sant, ingrep röda arméns generalissimus,
fältmarskalk Vorosjilcv, själv i förberedelserna till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
