Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finland stod ensamt...
Fältmarskalkens proklamation till soldaterna
den 13 mars 1940.
Överbefälhavaren, fältmarskalk Mannerheim, har för
den 14 mars 1940 utfärdat följande dagorder:
Soldater av Finlands ärorika armé.
Fred har slutits mellan vårt land och Sovjetryssland,
en hård fred som till Sovjet utlämnat så gott som varje
slagfält på vilket ni ljutit ert blod för allt vad vi skatta
dyrt och heligt.
Ni ville ej kriget. Ni älskade freden, arbetet och
framåtskridandet. Men kampen blev er påtvingad och i den
har ni uträttat storverk som för sekler framåt skola stråla
på hävdens blad. Mer än 15.000 av er som drogo ut komma
ej att återse hemmet, och huru många äro ej de som för
alltid förlorat sin arbetsförmåga. Men ni ha även utdelat
hårda slag och om ett par hundratusental av edra fiender
nu ligga under den frusna drivan eller med brusten blick
stirra mot vår stjärnhimmel, så var felet därtill icke ert.
Ni hatade dem ej. Ni ville dem intet ont. Ni följde endast
krigets hårda lag: att döda eller dö.
Soldater! Jag har kämpat på många slagfält, men jag
har ännu ej sett er like som krigsmän. Jag är stolt över
er som om ni vore mina egna barn, lika stolt över mannen
från tundrorna i norr som över sönerna från Österbottens
vida slätter, Karelens skogar, Savolaks leende bygder,
Tavastlands och Satakundas rika gårdar, Nylands och
det egentliga Finlands björkomsusade hagar. Jag är lika
stolt över fabriksarbetaren och den fattiga stugans son
som över rikemannens insatser av liv och lem.
Jag tackar eder alla, officerare, underbefäl och
manskap. Men jag vill särskilt framhålla reservofficerarnas
mod, deras pliktuppfyllelse och den skicklighet med vilken
de skött ett yrke som egentligen ej var deras. Också har
deras offer procentuellt utgjort krigets största. Men det
har givits med glädje och aldrig svikande pliktkänsla.
Jag tackar officerarna i staberna för skicklighet och
outtröttligt arbete och sist tackar jag mina närmaste
medarbetare, generalstabschefen och generalkvartermästaren,
armébefälhavare samt kår- och divisionschefer, som i
många fall gjort det omöjliga möjligt.
Jag tackar Finlands armé med alla dess vapenslag som
i ädel tävlan utfört så vackra bragder från krigets första
dag, för den djärvhet med vilken de gått till anfall mot
en mångfalt överlägsen, med delvis okända vapen väpnad
fiende och för den seghet med vilken de hakat sig fast
vid varje bit av fosterjorden. Förstörandet av mer än
1.500 ryska tanks och över 700 flygmaskiner talar om
hjältedåd som ofta utförts av ensamma män.
Med glädje och stolthet tänker jag på Finlands lottor
och deras insats i kriget — deras offervilja och oför-
trutna arbete på olika områden, vilket frigjort tusentals
män till stridslinjerna.
De ha med sin upphöjda anda sporrat och stött armén,
vars tacksamhet och uppskattning de till fullo förvärvat.
En hederspost ha de tusentals arbetare beklätt vilka
under krigets bittra tid troget och ofta som frivilliga under
flyganfall stått vid sina maskiner, förfärdigande materiel
för arméns behov, samt de vilka oförtrutet under fiendens
eld arbetat vid befästningsarbeten. Jag tackar eder alla
å fosterlandets vägnar.
Trots allt mod och all offervillighet har regeringen
nödgats göra fred på hårda villkor, vilket dock har sin
förklaring :
Vår armé var liten, reserver och kadrer otillräckliga.
Vi voro ej rustade för ett krig med en stormakt. Medan
våra tappra soldater försvarade våra gränser gällde det
att med övermänskliga ansträngningar anskaffa det som
brast, att bygga upp de försvarslinjer som ej funnos, att
söka den hjälp som ej kom. Det gällde att skaffa vapen
och utrustning och det i en tid då vårt land med febril
iver rustade sig mot den storm som nu sveper över
världen. Edra bragder ha väckt beundran ut över världen.
Men efter 3 1/2 månaders krig stå vi fortfarande så gott
som ensamma. Vi ha ej lyckats få annan utländsk hjälp
än två med artilleri och flyg förstärkta bataljoner till
vår front, medan våra egna, i kamp dag och natt, utan
möjlighet till avlösning fått taga emot ständigt nya
fiendeformationers angrepp till långt över den fysiska och
psykiska bristningsgränsen.
När en gång detta krigs historia skrives skall världen
se vilka bragder ni utfört.
Utan den generösa hjälpen i vapen och utrustning
Sverige och västmakterna givit oss hade så långt motstånd
som vårt varit omöjligt gentemot de oräkneliga kanoner,
tanks och flygmaskiner som satts in emot oss.
Tyvärr har det storartade löfte om hjälp som
västmakterna givit oss ej kunnat fullföljas genom att våra grannar
av omsorg om eget hus förvägrat deras trupper rätt till
genomfart.
Efter sexton veckors blodiga strider, utan vila dag eller
natt, står i denna stund vår armé obesegrad mot en fiende
som, de enorma förlusterna till trots, endast vuxit i antal.
Vår hemmafront, där otaliga flygangrepp spritt död och
fasa bland kvinnor och barn, har ej heller sviktat. Våra
brända städer och i ruiner lagda byar långt bakom
fronten, ja ända till våra gränser i väster äro ett talande bevis
på vad detta folk fått utstå under de månader som gått.
Vårt öde är hårt, då vi nödgats utlämna åt en
främmande ras med annan livsåskådning och andra moraliska
värden land där vi under sekler med svett och möda
brutit teg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
